Två vabbdagar denna vecka. Karin fick vaccin förra veckan och de sa att det kunde komma reaktioner i upp till 10 dagar efteråt. Om det är det eller om det bara är vanlig förkylningsfeber vet jag inte. Hon har fått Alvedon på kvällarna då febern gått upp, varit feberfri på förmiddagen för att sedan få feber igen på eftermiddagen och kvällen. Inte speciellt hög feber bara strax över 38 grader med tillräckligt för att inte vara nöjd och vilja bli buren hela tiden. Idag har hon dock varit bättre så om det inte händer något speciellt så blir det dagis imorgon. Iselin har också varit hemma idag. Igår när vi fick bråttom till skolan och småsprang med Karin i vagnen kom jag på att det kanske var sportlov, jag ringde en klasskompis mamma och naturligtvis var det det, sportlov! jag hade helt missad detta...
Iselin fick själv välja om hon ville gå till fritids eller om hon ville stanna hemma. Hon valde fritids, roligare att leka med kompisar än att vara hemma med oss. Idag vill hon vara hemma. Så det har hon varit. Iselin har varit ute och lekt hela dagen och jag och Karin har läst "pottboken" 711 gånger. Jag gjorde även ett försök att gå ut en liten stund men eftersom Karin är rädd för att få snö på sina skor och inte alls vill ha mössa och vantar på sig så gick vi in efter ca 10 minuter.
När Karin sov lunch passade jag på att kolla på blocket och fyndade en tripp-trapp stol för 200 som skall hämtas imorgon. Iselin har en stol och nu när Karin själv kommer upp i den så sitter de ofta tillsammans på en stol och äter (Karin vägrar att sitta i sin egen "bebis-stol), "sam-sittandet" leder ofta till att en av dem (läs Karin) ramlar i golvet eller att den andra (Iselin) måste flytta på sig eftersom det blir för trångt. Detta hoppas vi nu ska få sitt slut om vi får två tripp-trapp stolar istället för en. Blocket är förövrigt en god idé enligt mig. Både bra för miljön och plånboken om alla inte hela tiden köper nytt.
Just nu är jag på jakt efter kläder till Karin i storlek 92, hon växer snabbare än jag hinner med. Skulle även behöva en liten sittvagn typ brio sitty eller någon annan sulkyvagn som är lätt att resa med, gärna begagnad och skick spelar ingen roll så länge den håller ihop under vår Disneylandsresa. Den vagn vi har hemma är lite vinglig och jag tror inte att den fixar flygresan.
Jag började dagen med att simma. Usch vad trist det var idag. Jag är alltid så här när det börjar att närma sig lopp, totalt omotiverad och grinig. Sen släpper det alltid så snart loppet är avklarat och jag har något nytt mål längre fram. Varför jag fungerar så här vet jag inte men inför både Sala och Lidingö var jag precis likadan, sur och grinig tills loppet är avklarat. Så nu går jag mest runt hemma och muttrar.
Imorgon är det tillbaka på jobbet som gäller och snart skall det laddas inför öppetspår. Som det ser ut så får vi fint väder. :)
Visar inlägg med etikett nedräkning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nedräkning. Visa alla inlägg
tisdag 19 februari 2013
tisdag 29 januari 2013
3 år och 200 dagar
Idag är det tre år sedan jag och Oscar började dejta. Under denna relativt korta tid har vi hunnit med mycket. Två bröllop (en vigsel och en fest), en Karin, en examen, två jobb, en flytt och ett lägenhetsköp, vi gillar ju som ni vet att det går undan. Som överraskning kom det ett blombud till mig på jobbet.
Mycket fina blommor, mina kollegor Kristofer och Salvador såg mest ut som två stora frågetecken. Jag har världens bästa man!
Idag var det jag som hade morgonträning, redo för dagens Endurance Wod (i modifierad form, jag lade till gårdagens back squats innan Woden) stod jag redan klockan 06.10. Dock var jag inte först, Knoll och Tott alias Emil och Oscar var som oftast först på plats. Roliga studenter de där... samma dygnsrytm som Karin verkar de ha, uppe klockan 04.30. Naturligtvis erbjöd jag dem att de kunde få extraknäcka som barnvakter, kan ju vara bra att dryga ut studentbudgeten med... fick inget riktigt napp på detta. Efter dagens träning fick jag en mycket smärtsam men välbehövlig massage på baksidan av benen, framför allt på vaderna av Joel. Jag är inte riktigt säker på hur jag gör men något skit får jag på baksidan av knät när jag överanstränger benen, sist jag kände något var efter Lidingöloppet, som jag sprang utan att backträna innan (rekommenderas inte) nu känns det efter alla långa pass av längdskidåkning i helgen. När jag väl kom till jobbet var jag ändå där innan de flesta andra klockan 07.50 Jösses vad jag gillar morgon träning.
Dagens plan var att jag också skulle hinna ett pass på lunchen men det var en del att stå i på jobbet och eftersom benen kändes tunga redan i morse och jag drog på mig mjölksyra av 200 meters rodd intervaller as jag lyssnade på kroppen och vilade istället. Hinner ändå få in min träning denna vecka så det känns lugnt. För att citera Mark Allen, sexfaldig vinnare av Hawaii Ironman
Dagens lunchpass skulle helt klart inte gjort varken från eller till. Kontinuitet i träningen är viktig men det är också viktigt att lyssna på kroppen om det känns sliten. Det är verkligen inte ofta jag känner mig sliten men har uppmärksammat att det fort kommer om jag får för mig att göra annat än att strikt följa Endurance-programmeringen. Denna programmering är antagligen ganska precis på gränsen till vad min kropp klarar att absorbera och när jag då trots att jag vilade måndag-onsdag förra veckan sedan åker över 10 timmar/12 mil längdskidor på fyra dagar säger kroppen ifrån. Dock känns kroppen och formen god och formkurvan pekar uppåt. Idag är det 200 dagar kvar till Kalmar, håller jag mig skadefri tror jag att det kommer att gå. Kommer med all säkerhet inte att slå några rekord eller prestera någon topptid men målet är att komma i mål och känna att dagen varit fin och att jag inte bara vill avlida.
Idag efter jobbet har jag varit och klippt mig, det var en stund sedan sist och behövdes verkligen. Min nya plan är att låta håret växa ut och färga det i en något mer naturlig färg så det tål all klor och simning samt att jag slipper klippa mig var sjätte vecka. Just nu befinner sig håret i en mycket tråkigt och jobbig längd och jag känner mest för att dra en påse över huvudet, men skam den som ger sig. Passade även på att köpa lite schampo och balsam när jag hade några extra minuter själv i Gränby.
När jag kom hem hade Oscar lagt tjejerna och lagat middag. Lax med morot, broccoli och pepparrot.
Oscar hade precis tränat färdigt när jag kom hem. Han körde ett pass på trainern efter att tjejerna lagt sig. Samma pass som i bassängen igår, "Short Tosh" fast då jag lånat hans klocka så körde han på tid istället för distans, 3 x (1,2,4) min med arbete:vila 1:1.
Mycket fina blommor, mina kollegor Kristofer och Salvador såg mest ut som två stora frågetecken. Jag har världens bästa man!
Idag var det jag som hade morgonträning, redo för dagens Endurance Wod (i modifierad form, jag lade till gårdagens back squats innan Woden) stod jag redan klockan 06.10. Dock var jag inte först, Knoll och Tott alias Emil och Oscar var som oftast först på plats. Roliga studenter de där... samma dygnsrytm som Karin verkar de ha, uppe klockan 04.30. Naturligtvis erbjöd jag dem att de kunde få extraknäcka som barnvakter, kan ju vara bra att dryga ut studentbudgeten med... fick inget riktigt napp på detta. Efter dagens träning fick jag en mycket smärtsam men välbehövlig massage på baksidan av benen, framför allt på vaderna av Joel. Jag är inte riktigt säker på hur jag gör men något skit får jag på baksidan av knät när jag överanstränger benen, sist jag kände något var efter Lidingöloppet, som jag sprang utan att backträna innan (rekommenderas inte) nu känns det efter alla långa pass av längdskidåkning i helgen. När jag väl kom till jobbet var jag ändå där innan de flesta andra klockan 07.50 Jösses vad jag gillar morgon träning.
Dagens plan var att jag också skulle hinna ett pass på lunchen men det var en del att stå i på jobbet och eftersom benen kändes tunga redan i morse och jag drog på mig mjölksyra av 200 meters rodd intervaller as jag lyssnade på kroppen och vilade istället. Hinner ändå få in min träning denna vecka så det känns lugnt. För att citera Mark Allen, sexfaldig vinnare av Hawaii Ironman
"Det handlar inte om att träna så mycket som möjligt utan så mycket som man kan absorbera"
Dagens lunchpass skulle helt klart inte gjort varken från eller till. Kontinuitet i träningen är viktig men det är också viktigt att lyssna på kroppen om det känns sliten. Det är verkligen inte ofta jag känner mig sliten men har uppmärksammat att det fort kommer om jag får för mig att göra annat än att strikt följa Endurance-programmeringen. Denna programmering är antagligen ganska precis på gränsen till vad min kropp klarar att absorbera och när jag då trots att jag vilade måndag-onsdag förra veckan sedan åker över 10 timmar/12 mil längdskidor på fyra dagar säger kroppen ifrån. Dock känns kroppen och formen god och formkurvan pekar uppåt. Idag är det 200 dagar kvar till Kalmar, håller jag mig skadefri tror jag att det kommer att gå. Kommer med all säkerhet inte att slå några rekord eller prestera någon topptid men målet är att komma i mål och känna att dagen varit fin och att jag inte bara vill avlida.
Idag efter jobbet har jag varit och klippt mig, det var en stund sedan sist och behövdes verkligen. Min nya plan är att låta håret växa ut och färga det i en något mer naturlig färg så det tål all klor och simning samt att jag slipper klippa mig var sjätte vecka. Just nu befinner sig håret i en mycket tråkigt och jobbig längd och jag känner mest för att dra en påse över huvudet, men skam den som ger sig. Passade även på att köpa lite schampo och balsam när jag hade några extra minuter själv i Gränby.
När jag kom hem hade Oscar lagt tjejerna och lagat middag. Lax med morot, broccoli och pepparrot.
Oscar hade precis tränat färdigt när jag kom hem. Han körde ett pass på trainern efter att tjejerna lagt sig. Samma pass som i bassängen igår, "Short Tosh" fast då jag lånat hans klocka så körde han på tid istället för distans, 3 x (1,2,4) min med arbete:vila 1:1.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


