Försökskanin och kvalitetstid

För några veckor såg jag en annons på Facebook angående ett forskningsprojekt på GIH som sökte manliga triathleter som kunde ställa upp på lite tester.

"Intresserad av att delta i en forskningsstudie på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH? Uppsidan är att du får cykla med trådelektroder injicerade i lårmusklerna, nackdelarna är att du får betalt. Eller om det var tvärtom, men vad gör man inte för vetenskapen - eller hur!?"

Jag tyckte det lät som en rolig grej att vara med på och anmälde mig och blev en av de som fick genomföra testerna. Dagen började med ett besök på mammografiavdelning på Danderyds sjukhus för att incjicera trådar i fram- och baksida lår. Detta genomfördes väldigt noggrant av en överläkare som med hjälp av ultraljud hitta rätt muskel och rätt djup. Efter drygt 2 timmar satt alla trådar på plats och vi åkte till GIH för att köra lite tester.

 Efter lite förberedelser och inkoppling så började vi med bentester i en dynamometer. Det var både maximal statisk styrka i olika vinklar samt excentrisk maxstyrka i olika hastigheter. All muskelaktivitet visades och loggades i grafer, riktigt intressant att se. Efter dessa tester var det dags för cykeltest. Först placerades en massa små kulor ut för att kunna mäta hur benet rörde sig vid cyklingen. Testet var 20 minuter långt, började på 170 W och ökade med 20W varannan minut. Vid varje ökning skulle upplevd ansträngning enligt Borg anges. Jag körde igenom hela testet som avslutades på 350 W i 2 minuter vilket kändes ganska kontrollerat.

Inkoppling

Benspark

Inmätning med små kulor

Cykeltest

Sista minuten

Idag har vi haft en riktigt lugnt och skön dag hela familjen. Efter lite städning i morse begav vi oss mot Gamla Uppsala. Karin och Arne fick åka varsin vagn medan Iselin cyklade och promenerade. Vi stannade till på Odinsborg och åt lunch innan vi gick tillbaka. Riktigt skönt att vara ute i vårsolen och det var skönt att röra lite på mitt lår som känns lite stelt efter gårdagens alla stick.

I fredags damp det ned ett paket i vår postlåda från PurePharma, precis lagom då det började sina i vårt skafferi. Nu när man hinner vara ute i solen är D-vitamin inte lika viktig att ta med Omega3 och Magnesium något vi tar dagligen.

Lördagsstafett

09.30 Lämna L på Actic

10:00 Lämna I på konståkning och åka och handla

11:20 Hämta I och skjutsa henne till gympa. 

12:30 Hämta L på MCW

12:45 Hämta I

13:00 Hemma, snabblunch och ombyte

13:45 Lämna I på barnkalas, åka till Storvreta för ett skidpass 

15:45 Hämta I

16:30 Åka till Fyrishov för att bada med I & K medan L simmar

18:30 Middag

19:15 Lägga barn

NU - Kaffe och stillasittande!

Så här har min lördag sett ut, fullt ös medvetslös. De flesta lördagarna ser ut ungefär såhär men denna gång var det även kalas. Det är ett väldans pusslande men jag fick in ett riktigt bra stakpass på konstsnön i Storvreta och Linda har hunnit med tre pass!(Är i v 33 nu)

Stakintervaller fredag kväll

Stakpass, A1 idag

Efter förra helgens skidlopp fick jag det underbara seedningsbesked i tisdags att min resultat räckte till en plats i startled 2 - riktigt skoj! Nu behöver jag förhoppningsvis inte stå still under Vasan utan kan köra på direkt från start. I tisdags fick jag även en leverans från PurePharma med deras MOD (Magnesium, Omega3 & D-vitamin). Precis vad jag behöver så jag kan hålla igång med träningen genom "Vabruari" utan att bli sjuk.

Utöver det vanliga; familj, jobb och träningen så har en hel del nya "bollar" rullat in som jag också försöker att hålla i luften. Dels så har vårt företag FysEks verksamhet börjat rulla igång och jag har några adepter som jag hjälper med träningsplaneringen inför olika lopp i sommar. Det ska riktigt skoj att följa dem under våren och se hur det går för dem. Jag har även gjort klart med Q-MED (Galderama) att jag ska hålla en 6 veckors löpkurs med deras idrottsförening med början i April - kul!

För att verkligen fylla upp kalenders så har jag även tagit på mig att vara tävlingsledare för deltävlingen i Svenska Cupen som kommer att gå i Uppsala i sommar. Riktigt kul att få leda den tävlingen från arrangörsklubbarnas sida. Det kommer att bli en riktigt rolig tävlingen med en karaktäristisk bana i en historisk miljö. Du har väl anmält dig?'

Lindas barnträning rullar på för fullt och det har varit närmare 20 barn på träningarna, riktigt roligt! Det finns verkligen ett stort intresse för triathlon just nu och det kommer säkert ännu fler barn i vår när vi börjar träna ute. Medan jag är i fädernas spår mellan Sälen och Mora, den 1-2 Mars så ska Linda och några barn åka till Motala för att vara med på ett barnläger (Tri-4-Fun). Det blir säkert riktigt skoj.

Nu har jag suttit still länge nog, dags att börja förbereda inför imorgon. Consoden bjuder på familjeaktivitet så jag och Iselin ska åka till Romme och åka slalom hela dagen.

Hoppas ni haft en lugn helg!

Aros Marathon racestory

Och innan jag visste ordet av var vi i mål...

-Nja inte riktigt kanske.

Dagen började på sedvanligt vis med att Karin skulle upp före tuppen. Vi åt frukost, Oscar och tjejerna åkte på kosläpp och jag vandrade rastlöst omkring här hemma. Kissade en sisådär 11 gånger av ren nervositet innan jag äntligen kunde gå till bussen. På väg till bussen kändes det som mina 3/4 långa löpartights och T-shirt kanske var för lite att ha på sig. Men jag visste att det bara skulle vara den första korta stunden innan vi började springa så det fick gå i alla fall. Jag hoppade på bussen mötte ännu en löpare vars dotter går i Iselins klass.

Väl framme i Uppsala gick från busshållplatsen till slottsgården och där var det redan full aktivitet. Nummerlappsutdelning, toalettkö och gott om folk. Jag träffade bland annat på några föräldrar som haft barn på samma förskola som Iselin gått på och min löparkompis för dagen, R från IK Fyris Triathlon -mycket trevligt! Innan startskottet fick vi lite kort info och det lottades ut vinster från "sponsorerna".

Kort info och "pris-utdelning"

Sen gav vi oss iväg. Eftersom man springer de första km genom Uppsala så springer man i så kallad mass-start där man håller ihop tills dess att man är ute ur stan, därefter är det valfri fart. Årets segrare Anton Zelikman ångade iväg när fältets släpptes och var i mål på tiden 3.20, inte illa med 46 km terräng. Tydligen cyklade killen hem därefter. Jag tror faktiskt att vi mötte honom när vi hade ca en 15 km kvar av löpningen. Jag sprang hela sträckan tillsammans med R. R hade varit sjuk tidigare i veckan och hade som mål att inte springa i högre än 140 puls. Han har sprungit längre lopp än mig tidigare så det var skönt att kunna lunka in i hans tempo som var jämt och fint och bara ligga där km efter km. Min puls var däremot betydligt högre än 140... Jag lovar det är uppförsbacke typ hela vägen från Uppsala till Enköping, vilket vansinne.

Löpningen till Örsundsbro gick bra. Det blåste en del motvind och är till stor del platt och öppet, det enda man ser är en platt väg framför sig, rätt trist egentligen. Underlaget är i stor utsträckning grusväg och sand vilken är bra för ben och fötter. De hade dragit om banan lite mer i skogen vilken var skönt.  Strax innan Örsundsbro kom Oscar och tjejerna körandes i bilen. Tjejerna sov men Oscar vinkade och pratade glatt.

18 km fortfarande pigga ben

Påväg in i Örsundsbro

Christer Tinnerholm som anordnar loppet, tillsammans med hunden Molly.

Framme i Örsundsbro möttes vi av lilla familjen. Vi fyllde på med vätska och energi, jag sprang på toaletten och vi bestämde att vi skulle vänta in starten för de som skulle springa mellan Örsundsbro och Enköping så att vi skulle få lite draghjälp av dem. Jag skulle gissa att pausen tog ca 8-10 minuter. Precis som jag skrev innan loppet så hoppades jag att det skulle kännas ok i Örsundsbro så att det kändes ok att fortsätta. I Örsundsbro mådde jag ungefär som förväntat och tänkte vad katten några timmar till kommer att gå bra. När vi joggade ut från depån kom jag att tänka på att vi egentligen skulle bytt där jag och Oscar så skulle vi båda fått sprungit var sin del av loppet, med det var för sent att ändra då. Löpningen gick helt ok fram till ca 28-30 km därefter började knäna att ge sig tillkänna precis som på Lidingöloppet. Vid 30-35 km gick det mycket långsammare än vad jag hoppats på och inte hade jag någon lust att springa snabbare heller. Sista bemannade vätskedepån var 12 km innan mål och där drack jag två koppar cola vilket fick mitt huvud att kvickna till. Strax därefter väntade de bästa supportrarna i skogen.

Bästa supportrarna

Inte fullt lika lätta ben

Iselin visar hur man ska springa...

Iselin sprang med oss en liten bit innan hon hoppade in i bilen för att kunna möta oss i mål. De sista 5 km hade värken från knän och säte i stort sätt domnat bort dock började tånaglarna, som nu är sådär, göra sig hörda. De sista två km gick i sisådär 7 tempo (och jo snabb-Jenny, man kan "springa" så långsamt ;) ). I mål möttes jag av bästa "blomster-tjejen" och fick hjälp över mållinjen.

En blöt puss

Vi var i mål på 4:43 och jag kom in som tredje tjej. Vilken iof säger mer om nivån på motionärerna än om mig som löpare.

Trött och nöjd

När jag vaknade i morse gick det plötsligt upp för mig att jag faktiskt sprungit ett Marathon, eller faktiskt längre än ett marathon. 46 km det är långt! Hade inte riktigt tänkte på den på det sättet innan eftersom med är en del av träningen inför Kalmar men nu är det iallafall gjort. Längsta löppasset innan den 17/8 check!

Hur mår jag idag då?
Över förväntan, fötterna är de som mår sämst, några blåsor och ett par naglar som antagligen kommer att ramla av. Knäna känns, framför allt bakom där vadmusklerna fäster in i baksidalår. Annars helt ok. Vaknade med Karin klockan 4.30 och har spenderat dagen med Strövarbarn i Fullerö. Iselin har varit på barnkalas och Oscar cyklat en längre sväng som han tänkte skriva mer om sedan. Packat ett par flyttlådor, haft besök av faster Fia och gungat och suttit i solen har vi också gjort. Men nu ska tjejerna snart sova och jag ta kväll i soffan.

Vårstädning, cykling och håltagning

Den 4:e januari var senaste gången som jag sprang ett längre löppass, drygt 15 km. Sedan dess har det inte alls blivit särskilt mycket löpning på grund av sprickan i knät som jag drog på mig vid min cykelkrasch i början av februari. Den senaste månaden har jag dock kommit gång igen och kört lite kortare löppass. Igår så ville jag testa lite på hur knät känns vid längre distanser och hur "distansformen är. Det kändes faktiskt riktigt bra och knät var inte till så mycket besvär. 16 km i 4:30 tempo, ett bra kvitto på att jag träningen går bra, trots att jag inte sprungit så mycket. När jag sprang i januari så höll jag 4:45 och fick slita ordentligt. Igår sprang jag med en ganska behaglig känsla.

Trött å glad...

Förra veckan så körde jag lördagscykling med IK Fyris så denna vecka var Lindas tur. Hon hade även bjudit med sina kompisar Victoria och Diana och de körde, tillsammans med ett tiotal till, 60 km i vårsolen. Medan Linda cyklade så var jag med tjejerna på MCW där det varit vårstädning idag. Vi började 09 och målet var att gå igenom hela gymmet; tvätta av riggar, smörja roddmaskiner, borsta stänger, dammsuga, skura osv. Vi passade även på att måla våra boxar, med hjälp av alla barn och riva en vägg för att få lite med träningsyta.

Cykelgänget

Vi var dock inte kvar tills det blev klart då Iselin hade avslutning på simskolan kl 12. Hon har varit riktigt duktig och tycker att det är roligt och fick sitt första simmärke, doppingen. Vår första plan var att åka hem efter simskolan och att jag skulle köra ett cykelpass på eftermiddagen men vi bestämde istället att vi skulle ta det lugn tillsammans på stan. Vi började att fika i solskenet tillsammans med Anna och Ester Leijon. Sen gick vi till Mattsons guld för att låta Iselin ta hål i öronen. Hon har velat göra det ett tag nu men varit lite orolig för att det skulle göra ont. När vi väl var på väg att göra det föra några veckor sedan så blev vi avrådda då hon gick på simskola en gång i veckan vilket inte var så bra under läkningen. Men nu när simskolan var över så passade vi på. Hon var lite nervös med tjejen som tog håll var riktigt bra.

Busungerna vid Fågelsången

Vi avslutade dagen på stan med att shoppa. Först gick Linda loss på Åhlens och skaffade lite nya vår-/sommarkläder. Sen så skaffade jag mig lite nya kläder på Holmlunds. Att shoppa är minst lika jobbigt som träna, provrum är mer energikrävande än hårda intervaller. Nästa gång vi ska handla så ska jag ta med mig några Vitargo gel och se till att stoppa i mig en sån var 20:e minut för att inte gå för låg.

Trötta med nöjda med dagens åkte vi hem och hann bara med att ge tjejerna middag innan de skulle sova. Vi har käkat en riktigt härlig middag i lugn och ro nu, lammytterfilé, ungsrostad sötpotatis och en fetaostkräm, som bara jag åt då Linda kör en strikt paleo-månad.

Hoppas att även ni haft en härlig lördag.

Revanch

Nu är jag hemma själv med småtrollen. Linda blev upphämtad av Victora och hennes bror efter middagen. Hon har sprungit runt hemma i lägenheten sedan vi kom hem och försökt att packa allt som ska med. Kläder, skidor, tekniska prylar och så förstås lite mat. De ska samordna middagarna där upp men då Linda fortfarande är inne i sin Paleo-utmaning så behövde hon göra lite justeringar till menyerna samt ta med sig lite lunch-varor. Det slutade med att hon hade med sig mer mat än övrig packning.

Matvaror för vasaloppslägret (Paleo)

Efter att Linda åkt och tjejerna lagt sig så klev jag upp på cykel igen för att få revansch. Gårdagens pass blev ett litet fiasko men idag känns benen mycket bättre. Jag körde igenom passet som planerat men fick en lite längre vila mellan intervall-blocken då Karin vaknade och var lite missnöjd. Efter lite vyschande så somnade hon dock om och jag kunde cykla färdigt. Efter cyklingen så körde jag lite bålstabilitet, något jag behöver förbättra. Det blev ltie plankor, hollow rocks och sit-ups.

Idag kom en ny leverans från PurePharma. Sist fick vi Magnesium och Omega3, D-vitaminen var slut då. Nu har de fyllt på lagret med D-Vitamin och några av burkarna kom hem till oss med posten.

Magnesium, Omega3 och D-vitamin

Hitta dragläget

I morse inledde jag veckan med ett simpass. Jag har ända sedan jag började crawla haft väldigt svårt att hitta fästet i vattnet, dragläget. När jag gick simkurs för drygt ett år sedan så sa simläraren att över 90 % av farten kommer från armarna, framförallt när man simmar distans. Jag har haft väldigt svårt att få fart från armarna, mest dragit armen genom vattnet istället för att "fästa" armen och dra kroppen förbi armen. Jag har nog fått den mesta av farten från benen, som jag sparkat hej vilt med. Jag kan tänka mig att om en simkunnig såg mig så skulle personen nog bara skaka på huvudet. I somras när jag körde Sala HIM så körde jag bara bröstsim, det går lika fort för mig och det är mycket lättare med navigeringen.

Nu har jag precis börjat att crawla försiktigt igen efter min operation och jag tar det sakta men säkert. Idag simmade jag 12 x 25 m med dolme och försiktiga armtag. Jag simmar väldigt försiktigt med min vänstra arm men försöker hittat fästet med höger. Och efter några längder idag så kände jag helt plötsligt att jag blev trött i latsen efter en längd, jag hade hittat fästet och jobbat mer med ryggen för att dra mig framåt. De efterföljande längderna jobbade jag vidare och stundtals så lyckades jag dra mig förbi armen och inte tvärt-om. Jag gick med ett leende på läpparna till jobbet. Ja har väldigt långt kvar innan jag kan simma för fullt med båda armar men efter dagen är känner jag mig ändå hoppfull inför simningen i Kalmar.

På lunchen så möttes jag och Linda på MCW för att snabbt lunch-pass. Jag modifierade dagens CFE-WOD något men Linda körde den som det var tänkt.

A. Max Effort: Bench Press

B. For Time:

21 - 15 - 9

Power Clean (135/95)

Ring Dips

Jag körde lite rehab på A-delen och sen så bytte jag ut Ring-dipsen mot box-jumps (60cm). Det var riktigt bra drag i boxen på lunchen idag. Massor med folk som öste på, kul att se.

Jag kom hem ganska sent då vi hade månadsmöte på jobbet på eftermiddagen, dessa brukar alltid dra ut lite på tiden. När jag kom hem så hade tjejerna redan ätit middag och Linda var redo för att köra hennes andra pass för dagen, cykelintervaller. Jag la tjejerna och hon började cykla, 6 x 2 min med 5 min spinn-vila. Vi hoppas på att kunna fortsätta att hålla den tärningsmängd som vi hade förra veckan. Både jag och Linda tycker att vi hittade en bra balans med träning, familj, jobb m.m. De flesta pass vi genomförde var ganska korta och med fokus på kvalitet enligt Crossfit Endurance. Vi hittade helt enkelt även "dragläget" även här. Linda är snart 2 veckor in i hennes Paleo-utmaning och hon tycker att det går riktigt bra. Hon har gott om energi till träningspassen och mår finnemang. Idag börjar hon periodens andra 24-timmars fasta, får se hur den går.

Jag läste en väldigt bra artikel om D-vitamin idag, den hittar ni här. Kroppen kan själv producera D-vitamin från solljuset vilket utgör en mycket bra källa och 15 min av solsken som bestrålar 30% av kroppen på en dag anses räcka för för det i dagsläget rekommenderade intaget. Får du tillräckligt med solljus? Pure Pharma har en D-vitamintillskott i toppklass, klicka på deras logga till höger för mer information.