Gråt inte över missade träningspass

Efter en lång dag med plockande, plockande och ännu mer plockande så är i princip alla flyttlådor tomma. De enda som är kvar är en med massa DVD-filmen (någon som vill ha?) och en med lite krims-krams som ska ned till källarförrådet. Tanken var att vi båda skulle träna idag men precis som förra söndagen så kände vi att det var var viktigare att bli klar med inflyttningen. Det har varit en ganska dålig träningsvecka för båda mig och Linda men det är ingen mening att vara sur och irriterad över det för det är inget att göra åt. Det är "bara" en vecka sedan vi flyttade och att det blir lite stökigt första veckan efter en flytt är inte så konstigt. Det kanske till och med kan vara nyttigt med en liten vilovecka.

I fredags så stannade Linda och Iselin i Storvreta för att sova i tält med Strövarna. Jag och Karin tog bussen hem och hade en ritkig myskväll. Efter att hon somnade så var det slut på myset och på med målkläderna. Jag maskerade och målade hennes rum ett första lager innan jag också gick och la mig. Linda och Iselin kom hem på lördag förmiddag och de hade haft en riktigt härlig kväll med barnen som varit riktigt duktiga. Vi begav oss iväg på direkten för att hämta en säng som vi köpt åt Iselin i Knivsta. Att montera IKEA-möbler kan vara svårt, men att montera begagnade IKEA-möbler utan monteringsanvisning är nästan omöjligt. Efter några omtag så blev jag dock tillslut klar på sängen och hyllan, till Iselin stora glädje.

Lägerplatsen

Obligatorisk korvgrillning

Tält-pose

Ikea-pussel

KLAR!

Vi har precis gått igenom planeringen för veckan och förhoppningen är att det ska bli lite ordning på träningen igen, nu när det är ordning i lägenheten. På torsdag är det KM Triathlon för IK Fyris, triathlonpremiär för mig för detta år. Jag passade på att montera min nya hjul på cykeln nu på eftermiddagen så jag kan köra en testrunda med den innan tävlingen - cykeln kändes riktigt snabb med lättare hjul.

vrooom!

Aros Marathon racestory

Och innan jag visste ordet av var vi i mål...

-Nja inte riktigt kanske.

Dagen började på sedvanligt vis med att Karin skulle upp före tuppen. Vi åt frukost, Oscar och tjejerna åkte på kosläpp och jag vandrade rastlöst omkring här hemma. Kissade en sisådär 11 gånger av ren nervositet innan jag äntligen kunde gå till bussen. På väg till bussen kändes det som mina 3/4 långa löpartights och T-shirt kanske var för lite att ha på sig. Men jag visste att det bara skulle vara den första korta stunden innan vi började springa så det fick gå i alla fall. Jag hoppade på bussen mötte ännu en löpare vars dotter går i Iselins klass.

Väl framme i Uppsala gick från busshållplatsen till slottsgården och där var det redan full aktivitet. Nummerlappsutdelning, toalettkö och gott om folk. Jag träffade bland annat på några föräldrar som haft barn på samma förskola som Iselin gått på och min löparkompis för dagen, R från IK Fyris Triathlon -mycket trevligt! Innan startskottet fick vi lite kort info och det lottades ut vinster från "sponsorerna".

Kort info och "pris-utdelning"

Sen gav vi oss iväg. Eftersom man springer de första km genom Uppsala så springer man i så kallad mass-start där man håller ihop tills dess att man är ute ur stan, därefter är det valfri fart. Årets segrare Anton Zelikman ångade iväg när fältets släpptes och var i mål på tiden 3.20, inte illa med 46 km terräng. Tydligen cyklade killen hem därefter. Jag tror faktiskt att vi mötte honom när vi hade ca en 15 km kvar av löpningen. Jag sprang hela sträckan tillsammans med R. R hade varit sjuk tidigare i veckan och hade som mål att inte springa i högre än 140 puls. Han har sprungit längre lopp än mig tidigare så det var skönt att kunna lunka in i hans tempo som var jämt och fint och bara ligga där km efter km. Min puls var däremot betydligt högre än 140... Jag lovar det är uppförsbacke typ hela vägen från Uppsala till Enköping, vilket vansinne.

Löpningen till Örsundsbro gick bra. Det blåste en del motvind och är till stor del platt och öppet, det enda man ser är en platt väg framför sig, rätt trist egentligen. Underlaget är i stor utsträckning grusväg och sand vilken är bra för ben och fötter. De hade dragit om banan lite mer i skogen vilken var skönt.  Strax innan Örsundsbro kom Oscar och tjejerna körandes i bilen. Tjejerna sov men Oscar vinkade och pratade glatt.

18 km fortfarande pigga ben

Påväg in i Örsundsbro

Christer Tinnerholm som anordnar loppet, tillsammans med hunden Molly.

Framme i Örsundsbro möttes vi av lilla familjen. Vi fyllde på med vätska och energi, jag sprang på toaletten och vi bestämde att vi skulle vänta in starten för de som skulle springa mellan Örsundsbro och Enköping så att vi skulle få lite draghjälp av dem. Jag skulle gissa att pausen tog ca 8-10 minuter. Precis som jag skrev innan loppet så hoppades jag att det skulle kännas ok i Örsundsbro så att det kändes ok att fortsätta. I Örsundsbro mådde jag ungefär som förväntat och tänkte vad katten några timmar till kommer att gå bra. När vi joggade ut från depån kom jag att tänka på att vi egentligen skulle bytt där jag och Oscar så skulle vi båda fått sprungit var sin del av loppet, med det var för sent att ändra då. Löpningen gick helt ok fram till ca 28-30 km därefter började knäna att ge sig tillkänna precis som på Lidingöloppet. Vid 30-35 km gick det mycket långsammare än vad jag hoppats på och inte hade jag någon lust att springa snabbare heller. Sista bemannade vätskedepån var 12 km innan mål och där drack jag två koppar cola vilket fick mitt huvud att kvickna till. Strax därefter väntade de bästa supportrarna i skogen.

Bästa supportrarna

Inte fullt lika lätta ben

Iselin visar hur man ska springa...

Iselin sprang med oss en liten bit innan hon hoppade in i bilen för att kunna möta oss i mål. De sista 5 km hade värken från knän och säte i stort sätt domnat bort dock började tånaglarna, som nu är sådär, göra sig hörda. De sista två km gick i sisådär 7 tempo (och jo snabb-Jenny, man kan "springa" så långsamt ;) ). I mål möttes jag av bästa "blomster-tjejen" och fick hjälp över mållinjen.

En blöt puss

Vi var i mål på 4:43 och jag kom in som tredje tjej. Vilken iof säger mer om nivån på motionärerna än om mig som löpare.

Trött och nöjd

När jag vaknade i morse gick det plötsligt upp för mig att jag faktiskt sprungit ett Marathon, eller faktiskt längre än ett marathon. 46 km det är långt! Hade inte riktigt tänkte på den på det sättet innan eftersom med är en del av träningen inför Kalmar men nu är det iallafall gjort. Längsta löppasset innan den 17/8 check!

Hur mår jag idag då?
Över förväntan, fötterna är de som mår sämst, några blåsor och ett par naglar som antagligen kommer att ramla av. Knäna känns, framför allt bakom där vadmusklerna fäster in i baksidalår. Annars helt ok. Vaknade med Karin klockan 4.30 och har spenderat dagen med Strövarbarn i Fullerö. Iselin har varit på barnkalas och Oscar cyklat en längre sväng som han tänkte skriva mer om sedan. Packat ett par flyttlådor, haft besök av faster Fia och gungat och suttit i solen har vi också gjort. Men nu ska tjejerna snart sova och jag ta kväll i soffan.

Hej Kollikok

Så har ännu en helg sprungit förbi i full fart och vi accelererar in i en ny vecka. Både jag och Linda hade vilodag igår men vi hade fullt upp ändå. Jag skjutsade mamma till stationen efter frukost och när jag var tillbaka hemma så packade vi ihop våra ryggsäckar för lite friluftsliv, Strövarna.

Iselin har varit med i Mulle/strövarna sedan vi flyttade till Storvreta och det senaste året så har Linda varit med som ledare. Igår var det fågelholksbygge och matlagning på sprit/gas-kök. Barnen snickrade på riktigt bra och Iselin kom hem med en fin fågelholk som vi ska se om vi kan sätta upp någonstans.

Efter mulle så åkte jag och trollen till familjen Bolander/Wölger i Åland, strax utanför Uppsala medan Linda passade på att umgås lite med Sanna. Det var kul att träffa Johan, Carin och deras lilla Tova, som jag knappt sett. Verkar vara en riktigt glad och sprallig liten tjej.

Efter förra veckans avslutande cykelpass på min tempocykel så var min förhoppning att inte behöva cykla mer på min MTB men när jag klev upp i morse så var det lätt snöfall och -3 grader, inget vidare racer-väder. Så jag tog MTB:n och cyklade in till Fyrishov och körde ett simpass. Det kändes bra att kliva in på jobbet 07:30 och ha avverkat veckans två första pass. Det blir nog ett litet crossfitpass på lunchen och sen så är det löpskolningspass nr 4 på MCW efter jobbet.

Hoppas ni får en bra start på veckan