Öppet Spår

Nu är det klart, den "riktiga Klassikern" och sluttiden på äventyret blev om jag räknat rätt 22:26:58. Målsättningen var under 24 timmar så jag får väl säga att jag är nöjd. Helgen har varit fin men som alltid är det lite av ett vakuum tills startskottet går. Därefter är det bara att köra. Jag har som alltid svårt att motivera mig till att ta ut mig ordentligt och kom även igår i mål med krafter kvar. Min upplevelse av Öppet spår var bra, dock är längdskidåkning fortfarande ingen favorit. Kan tänka mig att göra det igen, kanske med Iselin om några år eller om svärmor vill hänga med. Tiden 07:17 är jag nöjd med, om jag vill förbättra den så måste jag antagligen ligga i och träna mer skidåkning. Eftersom jag tycker att det är lite halvtrist att åka runt runt i Storvreta och inte har möjlighet att åka till fjälls flera helger i månaden så avstår jag nog. Däremot ett lopp tillsammans med Iselin med fokus på blåbärssoppa och kaffe kan jag gott tänka mig om si så där 8-10 år.

Då till race storyn:

Klockan ringde 02.50 söndag morgon. Vi hade dagen innan kommit överens om att åka senast 04.00 från Orsa där vi hyrt boendet. Eftersom vi var sex personer som skulle äta frukost och dela på en toalett tänkte jag att det skulle vara bäst att vara uppe först, speciellt med tanke på den kopiösa mängd vatten och carboloader samtliga druckit dagarna innan. Jag har inga problem med att somna tidigt på kvällarna och hade lagt mig vid 20.00 lördag kväll och naturligtvis somnat genast. Så mig var det inte synd om, en fördel med att vara kvällstrött och småbarnsförälder.

Vi klev upp åt frukost som vår värdinna Margareta klivit upp och gjort i ordning till oss och gav oss iväg. Efter lite förvirring på vägen till start var vi framme vid Sälen 05.20. Vi parkerade, jag hämtade min nummer lapp och Oscar gick ned till starten och satte upp mina skidor. Eftersom vi var på plats så pass tidigt hamnade jag ganska långt fram i startleden, det var bra. Hamnar man långt bak så blir det stopp i första backen och dåliga spår. Något som min kollega Salvador fick uppleva. Victoria och gänget hamnade strax efter mig men kom även de iväg hyfsat bra. Jag måste säga att min start på Öppet spår nästan gick bättre än starten på Engelbrektsloppet där jag stod mycket längre bak.

15 min innan start

Starten gick och backen flöt på relativt bra. Väl uppe sägs det att det bara är att staka på men jag hade halvbra glid och fick jobba en hel del under stakningen och det tog en stund innan jag kom in i "mitt tempo". Efter en stund kom godaste Victoria och gled förbi och strax därefter även Jenny - båda glatt hejandes. Helt fantastiska tjejer de där. Victoria gled i mål 90 minuter bättre än förra året på en tid 06.37. Jenny gick i mål strax bakom på 06.43. Goda och glada var de också efter loppet, starka tjejer!

Spår av bästa kvalitét

Påväg från Risberg

Jag stannade vid varje depå och drack 3-4 muggar vatten, blåbärssoppa och energidryck. Vi hade plusgrader stora delar av loppet och jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Svettades så mycket att jag trodde att jag skulle rinna bort. Hade tre färdigdelade barer i jackfickan och stoppade i mig lite till som tätt. Till skillnad från Engelbrektsloppet där jag inte hade energi alls hade jag fin energi under gårdagen. Jag tror på teorin om att "train low and race high", alltså att man under träning övar kroppen på att använda den energi som finns lagrad (fettet) och att man under tävling tillsätter kolhydrater som extra energin och power. Jag har egentligen inte testat så många olika saker men jag tycker bäst om Vitargos endurance bars, de andra mår jag nästan illa av. Smakar på inget sätt naturligt eller speciellt gott men fungerar att knapra på och ger en bra mättnads känsla. Tog ca en tugga var 5-7 km. De sista 19 km tog jag två geler som höll mig uppe hela vägen in i mål. Med mig i mål hade jag även ca 1/3 av de uppdelade barerna i en härlig gegga i fickan.

Vi hade lämnat in mina skidor på vallning och fick tillbaka dem på lördag kväll. Oscars gamla barndoms-/ och orienteringskompis Andreas vallade de för mig. P.g.a. väderet var det mycket svårvallat och det var inte bara jag som hade det (lite) bakhalt. Hörde ryktas i dag att de hade rekordmånga omvallningar under gårdagens lopp. Jag chansade på att vänta med att valla om till Oxberg eftersom jag inbillade mig att det var bara nedför mellan Evertsberg och Oxberg - det är det inte! Ett tips till er som ska åka nästa helg eller någon annan gång; om ni känner att ni har bakhalt, unna er de 2 minutrar det tar att lämna in skidorna och få dem vallat för att slita ut sig på uppförsbackar har man inget igen för. Jag tappade mycket tid i dessa uppförsbackar med dåligt fäste men kunde annars hålla ett hyfsat jämt tempo hela dagen. Glidet var det inget fel på och nedförsbackarna och stakningen gick över förväntan. Måste säga att jag hade förvånansvärt bra spår ända till Oxberg där värmen och plusgraderna gjorde dem sladdriga.

Oscar hade i förväg gissat på en tid mellan 07.30-08.00 timmar och när jag såg att jag hade chans på det var det bara att hålla i. Snittpulsen under dagen låg på 166 slag något som är lågt för att vara mig. Kruvan kommer här.

Efter mål var det bara att lämna in skidor, åka och duscha och sen möta upp övriga och sätta sig i bilen hem. Jag hade vid frukosten packat med lite fika och åt ett par mackor i bilen.

Kan lätt säga att jag nu längtar tillbaka till riktig mat utan socker och massa mjöl, magen mår sådär. När jag överdosserar socker som jag gjort de senaste dagarna får jag på riktigt ont i kroppen, nästan på det sätt som de beskriver fibromyalgi, jag blir alldeles öm i/på huden och det gör ont när någon nuddar mig. Blir precis likadan när jag är "nygravid", mycket märkligt. Oscar får alltså hålla sig långt undan. Nu skall jag rena kroppen får allt detta strunt jag stoppat i mig och hoppas vara på banan om några dagar. Snabbaste sättet skulle antagligen vara genom att fasta en dag eller två men det tror jag inte är speciellt bra för min återhämtning eller min infektionskänslighet så jag avstår nog. Däremot har jag idag hittat tillbaka till goda rutiner och hoppas att kroppen svarar snabbt på detta.

Idag mår jag bara bra, lite trött men inte ont eller träningsverk. Hade mycket mer ont efter Engelbreksloppet, speciellt i axeln. Kände mig lite sliten efter lunch, åkte hem vid 15.30 och hämtade tjejerna. Oscar kom hem vid 17 och sedan dess har vi lagat mat och ätit, röjt, tvättat och packat upp, lagt båda trollen, som för övrigt var helt färdiga. Skulle lätt kunnat tro att det var de som åkt skidor igår. Det har varit skrik och gråt sedan jag hämtade på förskolan och dagis. Iselin somnade vid 18.30 och Karin strax därefter, inte alltid lätt att var liten.

Nu ska vi äta lite kvällfika och sen blir det en tidig kväll.

I fädernas spår mot Mora

Så har starten gått och de har gett sig iväg i fädernas spår mot Mora. Jag sitter i Mångsbodarna och väntar på att de ska komma hit. De allra snabbaste är nog här på en timme men Linda kommer nog efter två så jag har gott om tid att ta det lugny i bilen, äta lite frukost och läsa en bok.

Efter att vi sprungit runt lite i Mora kring lunch igår så åkte vi tillbaka tilö boendet lagom till herrarnas Skiathlon i VM. Vi kikade lite på det och pratade med de som vi bodde hos. Vi hade en hel del gemensamt, de hade ett barnbarn som tränade på crossfit Solid så de pratade gärna om det och de var båds väldigt medvetna om hur och vad de åt så vi pratade även en hel del om kost. Hon hafe gått en matlagningskurs i Sthlm som var lite paleo/raw food inspirerad och hade till Lindas lycka kokosolja att steka i istället för margarin.

Senare på eftermiddagen började det bli väldigt nervöst och tyst. Vallningen började diskuteras och några var väldigt oroliga om de vallat fel, prognosen hade ändrats lite under dagen. Vi satt och uppdaterade alla väderappar som finns för att ha stenkoll på vädret längs spåret ...

Det blev en tidig kväll då våra klockor ringde 03 i morse. Margareta, som vi hyrde boende hos, hade då redan klivit upp och gjort frukost åt oss...lyx! Vi lämnade boendet kring 04 och var framme vid starten 0530 och gick då direkt ut och placerade skidorna i spåret för att få en bra plats. Det började redan nu bli hetsigt och kring 06 så var det lite kaos i startfållan när allt fler strömmade in. Victoria, Jenny, Elisabet och Jonas hamnade lite bakom Linda men alla verkar ha kommit iväg bra.

Ni kan följa Linda i vadaloppets tracker på deras hemsida. Hon har startnummer 6027.

Tankar kring energiupplägget

Nu är vi på plats i Mora. Vi åkte upp strax efter lunch från Uppsala och hoppades på att komma fram till vårt boende i ganska god tid. Vi tänkte först åka in i Mora och lämna in skidorna för vallning hos Andreas Forneman, min gamla orienteringskamrat, som vallar för fullt på John Sport.  När det var 5 km kvar till Mora så tog det tvärstopp, bilkö!. Alla bilar som skulle till Mora söder- och norrifrån möttes i rondellen strax utanför Mora och detta, tillsammans med alla bilar som skulle lämna Mora efter kortvasan, gjorde att det blev stopp. Sista biten tog nästan 1.5 timme.

Vi hittade en parkering i Mora och efter att vi lämnade in skidorna så tänkte vi försöka få oss en liten matbit, det gick inge vidare alls. Det var kö ut på gatan från restaurangerna. Efter lite letande så ledsnade vi och bestämde för att åka mot boendet i hopp om att hitta något på vägen. Det var inte så lätt och tillslut så blev det en hamburgare för mig och Linda som hade surnat ihop åt inget alls.  Det är svårt att försöka hitta bra mat på vägen...

Efter en god natts sömn har vi nu ätit en riktigt god frukost i lugn och ro. De vi hyrt huset av hade dukat fram en frukost som får många hotells frukostbuffeér att blekna. Då vi är barnfria så passade vi på att sitta och äta riktigt länge. Tävlingsnerverna börjar komma krypande och det pratade mest om morgondagens tävling. Det var mycket funderingar kring upplägg och vad man ska äta längs spåret. Vid så långa tävlingar som vasaloppet så blir det man stoppar i sig under tävlingen allt viktigare. Vid kortare lopp kan man bara köra socker och klara sig men ju längre loppen blir desto viktigare blir det att stoppa i sig mineraler samt så blir fett en allt viktigare energikälla. Det finns en hel del olika bars med olika innehåll, vi brukar försöka köra med bars med så högt protein och fett innehåll som möjligt under längre tävlingar. Det finns dock väldigt få sådana på marknaden men det kommer nog allt fler framöver.
Det finns en del risker med att börja med fel tillskott vid fel tidpunkt. Socker är en oerhört bra och snabb energikälla när man tävlar men när man väl börjat tillföra denna snabba energi så måste man fortsätta. Det finns många exempel på folk som börjat dricka Coca-Cola för tidigt under ett marathon och sen inte fortsatt och därför kraschat helt. Jag och Linda brukar börjar med dessa snabba tillskott, till exempel Vitargos Gel, när det är drygt 1:30 kvar av tävlingen för att boosta och sen ta en gel var 30:e minut.

Nu ska vi kika på målgången på tjejvasan innan vi åker in till Mora för att fixa lite inför morgondagen och känna på stämningen.

Hoppas ni får en fin dag.