Heldag i Vålådalen

En av fördelarna med morgonpigga barn är att man hinner med massor med saker under dagen. I morse efter att vi ätit frukost så begav jag mig mot Jämtlandsfjällen och Vålådalen där jag planerat skidåkning med Erik, Vickan m.fl. Väl framme så visade det sig att sjusovarna var lite sena så jag började åka innan de kom. Jag hann med 15 km innan de dök upp och sen åkte vi 15 tillsammans innan lunch. Spåren var riktigt bra från en början men blev allt mer upp-åkta allteftersom. I Vålådalen brukar snömängden inte vara något problem men nu var det precis på tillräckligt för att dra spår.

Årets bästa spår

Skidorna fungerade finemang!

 Efter lite vila i värdshuset och lunch så gav vi oss iväg på en ny runda på eftermiddagen. Nu åkte vi istället upp på fjället för att testa det teknisk svåra Sapporo-spåret.

"Vårt tuffaste spår, som elitskidåkarna kör med ett leende på läpparna. Du åker på Ottfjället – genom fjällbjörkskogen, backe upp och backe ned. Kämpar du dig runt belönas du med fantastisk utsikt över fjällvärlden."

För att ta oss dit fick vi åka 2 km uppför fjället, ett bra tillfälle att öva diagonaltekniken. Sapporospåret var precis som utlovat riktigt krävande men spåren var ganska dåliga. Vi var dock lite för trötta och hade för dåligt fäste för att åka med ett leende på läpparna. Vi körde ett varv innan vi öste på nedför fjället igen med en toppfart 60 km/h. Efter lite finåkning på elljusspåret så packade jag ihop mina grejer och körde tillbaka till Östersund.

Härlig höjdkurva!

Imorgon blir det vila och sen hoppas jag på ytterligare några mil på skidkontot på söndag.