Ironmanfilm & vilovecka

Lever fortfarande lite på ruset efter lördagens lopp och tänkte att jag skulle försöka förmedla känslan jag hade under loppet genom att göra en liten film av min race-berättelse. Så jag har suttit och pysslat lite och valde Swedish House Mafia - Greyhound som soundtrack. Detta då jag mentalt kört igenom hela IM-loppet när jag hört denna låt i lurarna under det senaste årets träningspass.

Det blev det lite väl snabb text på sina ställen, men jag hoppas ni kan få med er känslan..

Vi har haft en ganska lugn, skön och träningsfri vecka sedan Kalmar. Iselin har börjat skolan och jag har skolat in Karin på hennes nya förskola. Under nästa vecka börjar vi köra igång med träningen igen. Nästa mål för mig är Lidingöloppet där det vore oerhört kul att lyckas springa under 2:15. Linda funderar lite på att springa Stockholm halvmarathon.

Här är lite bilder från veckan som gått

Redo för första skoldagen

Tjejerna hjälpte till att laga mat - korvstroganoff!

Dockan fick vara med då Linda inte var hemma

Igår hade vi familjemys med middag & bio - Härligt!

Ironman Kalmar - Racestory Oscar

Klockan stod på 04:00 på lördag morgon men jag vaknade av mig själv precis innan klockan skulle ringa - kroppen var redo för dagen och visste vad som var på gång. Jag åt min vanliga frukost, fjällfil med nötblandning och en banan. Drack även en flaska rödbetsjuice innan det var dags att sätta på sig tävlingsdräkten och gå till bilen och åka mot Kalmar.

Vi kom fram till växlingsområdet kring 0530 och det var ganska lugnt. Jag kollade i lugn och ro över cykeln, pumpade upp däcktrycket och placerade flaskorna med Vitargo Electrolyt i flaskställen. Jag kollade sen igenom mina växlingspåsar för att se om jag glömt något innan vi begav oss ned till simstarten.

Simning, 3.96 km, 1:20:15, placering 832

Min största oro inför loppet var att någon av mina axlar skulle hoppa ur led vid simstarten på grund av trängseln och att jag då skulle behöva vänta på att alla 2000 deltagare skulle simma förbi/över mig innan jag skulle ta mig till en båt. Det var därför med en viss rädsla och lite ångest som jag klev ned i vattnet och ställde mig i 1:15-fållan 20 minuter före starten. Vi fick en ganska bra plats men det blev allt trängre ju närmare starten vi kom. När "just idag är jag stark" spelades så hade dock tävlingsdjävulen knuffat undan all ångest och rädsla och när skottet small så körde jag bara på.

Det var trångt, men inte så trångt som jag har föreställt mig att det skulle vara. Jag fick en ganska bra resa till första bojen men efter att jag rundat den kom vågorna och det var väldigt svårt att hitta en bra rytm. Jag började även känna lite huvudvärk, precis som vid testsimmet, och försökte slappna av för att inte riskera en sprängande skalle resten av loppet. Vid varvningen hade jag kommit in i bra rytm och huvudvärken var borta. Andra varvet gick bra och det var väldigt skönt att få svänga in i kanalen för att simma mot växlingen. Vattnet i den sista delen var dock oerhört smutsigt och luktade kloak. När jag klev upp på bryggan och såg vad klockan såg på så kändes det bra. Mitt mål var att simma på 1:20 och jag prickade det precis.

Växlingen till cyklingen gick bra. Jag tog det ganska lugnt men försökte att inte slösa bort alltför mycket tid; av med våtdräkten, på med strumpor, skor, nummerlapp, glasögon, hjälm och iväg till cykeln. Växlingen tod totalt 4:01.

Cykling, 180.2 km, 5:25:58, placering 466
Vad härligt det var att hoppa på cykeln och börja trampa. Började direkt äta och dricka enligt plan, 1 Endurance bar och en flaska Electrolyt/IsoActive varje timme.  Jag hittade ett bra tramp och började omgående cykla om folk. Låg i "omkörning" över hela Ölandsbron och nästan hela vägen ned till Mörbylånga, kändes som att jag körde om 200 pers under första timmen. Jag började bli lite orolig att jag gick på för hårt men jag försökte hålla koll på pulsen och den var inte alls hög. Jag fortsatte att köra om i motvinden ned Degerhamn där vi svängde österut och fick lite sidvind. Fälten började nu "sätta" sig lite och det började bli lite glesare mellan cyklisterna. När vi sen svängde norrut på Ölands östra sida och fick vinden i ryggen så gick farten upp avsevärt. Hade nästan önskat att jag haft en tyngre växel att lägga i då det kändes som att jag satt och mys-cyklade i 40-45 km/h.

Efter några mil i den härliga medvinden så svängde vi västerut över Alvaret och det var som att cykla in i en vägg. Vinden var hård över de öppna ytorna och det fanns ingenstans att gömma sig. Jag tog det ganska lugnt för att inte trötta ut benen för mycket men upptäckte omgående att jag var oerhört stark i motvinden jämfört med de omkring mig och jag började plocka massa placeringar igen. Det var riktigt härligt när jag såg kyrktornet i Resmo och visste att det snart var dags för medvind igen. De sista milen norrut till Ölandsbron gick snabbt och det kändes bra att större delen av cyklingen var avklarad. Jag började dock känna lite smärta i höger knä vilket oroade mig lite. Jag trampade dock på över  bron och det var underbart att få svänga ned i rondellen i Kalmar och ladda upp med energi från publiken innan det var dags för fastlandsvarvet, 58 km.

Ut mot sista 58 km...

Nu började det kännas att man cyklat en stund och jag började längta lite till löpningen. Slingan på var ganska lättcyklat och vinden var svagare än på Öland. Jag började dock få alltmer ont i knät och efter att vi vänt och började cykla tillbaka mot Kalmar började det göra riktigt ont. Jag oroade mig för hur det skulle gå och löpa nu. Försökte cykla på en lättare växel för att minska belastningen på knät men det blev inte så mycket bättre. Det började göra riktigt ont och jag försökte att trampa mest med vänster men helt plötsligt så släppte smärtan helt. Precis som den gjorde under Sala förra året och under Vansbro, men då kom smärtan under löpningen.

Jag slog av lite på takten när jag kom in i Kalmar och cyklade lugnt in till växlingsområdet. Mitt mål var att cykla under 5:30 och det klarade jag så det var med en bra känsla och ganska fräscha ben som jag växlade till löpning. Växlingen gick bra, byte bara skor och satte på mig en solskärm vilket tog 2:32.

Dags för löpning

Löpning, 42.2 km, 3:37:28, placering 233
Jag kände mig pigg och fräsch när jag började springa och de första 2 km gick i 4 min/km-tempo. Löpningen fortsatte att kännas bra trots att farten gick ned något och jag passerade 10 km på drygt 47 min. Här möttes jag av Micke och Sixten och glatt hejade på och sa att det såg bra ut vilket gav en energiboost. Jag försökte att dricka lite vatten vid varje vätskestation och tog en gel ungefär var 30:e minut. När jag sen kom in till växlingsområdet stod syster Maria och hejade på. Nu började jag dock känna att benen började bli lite trötta men det otroliga publiktrycket genom Kalmar fram till målet gjorde att det kändes som att jag flög fram. Efter att jag passerat målet trodde jag att jag skulle få mitt första band men så var det inte riktigt. Det skulle springas fram och tillbaka längs ytterligare några kvarter vilket gjorde mig lite mentalt trött - borde ha studerat banan bättre innan start!

Bra känsla efter 10 km

Support-teamet

Tummen upp till syster Maria

Nu började benen bli allt stummare och jag började att gå igenom varje vätskestation och springa däremellan. Det började blir lite svårt att hålla koll på när jag skulle ta gel och så det blev lite huller-om-buller. Efter 22km så sa magen ifrån och det blev ett besök på en baja-maja. Magen lugnade sig och jag kunde fortsätta på samma sätt, springa mellan och gå igenom kontrollerna.

Slitsamt!

Jag försökte hålla koll på tiden för att se om jag skulle klara mitt mål, sub11. När jag gick ut på sista varvet så hade jag 1:50 på mig att ta mig runt men benen började bli ordentligt trötta. Publiken var fantastisk längs banan och alla hejade och pushade när de såg att jag var inne på sista varvet. När jag hade 4 km kvar så förstod jag att jag skulle klara mitt mål och kanske klara att gå under 10:30. Det fanns dock inte så mycket extra i benen för en tempoökning utan jag fortsatte i ungefär samma fart. När jag sen passerade växlingsområdet och såg klockan, 10:26, så försökte jag öka farten för att gå under 10:30.

Känslan var obeskrivlig när man fick springa in på den blåa mattan mot målet och jag spurtade så gott jag kunde. Gav speaker en "high-five" och klev över mållinjen på 10:30:14 - ett magiskt ögonblick! Jag är oerhört nöjd med mitt lopp och det känns bra att man, efter ett år av träning, klarade av att genomföra på det planerade sättet. Publiken runt om hela banan var fantastisk och hjälpte väldigt mycket när det var fysiskt och mentalt jobbigt.

You are an IRONMAN!

Mina favoritsupportrar

Min förhoppning är att skriva en sammanfattning av hela vår satsning det senaste året mot Kalmar IM under veckan. 

"You are an Ironman" - tack för ert stöd!

Vi är nu tillbaka i Uppsala och vardagens igen efter en vecka på Öland som avslutades på ett alldeles fantastiskt sätt med vår final - Kalmar Ironman. Vi kommer under de kommande dagarna att skriva varsin race-rapport om loppet. Men innan dess vill vi skriva ett "tack-inlägg" 

Ett stort tack till släkt och vänner som stöttat, hejat och tränat tillsammans med oss under vår resa mot Kalmar IM. Ni har betytt oerhört mycket för oss. Ett extra stort tack till Maria, Micke, Sixten, momma Beryl & moffa Nisse som följde med till Kalmar och tog hand om våra små busungar under de sista dagarna inför, under och efter tävlingen.

Ett stort tack till Ola, Anna & Joel på MCW  som hjälpt oss med våra crossfitpass, stöttat oss under våra rehabiliteringsperioder samt gett oss ovärderlig massage.

Ett stort tack till PurePharma som sponsrat oss med de bästa tillskotten som finns på marknaden. Det är mycket tack vare dessa, tillsammans med en bra kost, hållit och friska och kunnat hålla kontinuitet i vår träning. Om ni också vill testa deras produkter så klicka på länken uppe till höger för att beställa.

Ett stort tack till alla på IK Fyris och Mantra Sport som hjälpt oss och pushat oss under många träningspass samt gett oss ovärderliga tips&trix. 

Ett stort tack till Sören Winge som hjälpte oss med inköp och justering av våra cyklar.

Ett stort tack till Elisabethsjukhuset och läkare Shwan Khoschnau som genomförde min axeloperation i slutet av oktober så pass bra att jag kunde börja simma redan i januari och nu klarade av 3.960 m crawl.

Ett stort tack till alla er läsare som följt oss under resan. Det har varit kul att se att så många är intresserade.

Hoppas jag inte glömt någon....

Stumma ben mot målet

Bästa supportrarna!

Linda med armarna i skyn!

Iselin sprang in med mamma och hamnade på hennes "Finisher-bild"

Inregistrerade och redo!

Dagarna här på Öland rullar på och förberedelserna går som planerat. I tisdags så cyklade vi en liten sväng av banansträckningen på Öland. Det kändes bra och cyklarna rullade på fint efter min lilla service i måndags em. Linda testade de nya hjulen från Mantra Sport och såg riktigt snabb ut, tror hon kommer flyga fram på cykeln på lördag.

I går så passade vi kusin Sixten medan Micke och Maria fick lite kvalitetstid på golfbanan. Vi tog det lugnt på gården och försökte att inte tänka alltför mycket på loppet. Vi hade även en telefonintervju för en tidning som fått nys om vårt lilla projekt om gärna villa ha med oss i en artikel, kul!

Momma Beryl & moffa Nisse kom ned efter lunch så nu är hela vårt "support-team" på plats. Efter att M&M kommit tillbaka från golfen så åkte vi in till Kalmar för att titta på Kalmar Mini-Tri och känna lite på stämningen. Mini-Tri är ett kort triathlon, nästan 1/10 av det vi ska göra på lördag. Det var drygt 1000 startande och det var bra att få vara där och känna på atmosfären. IK Fyris representerades av Jenna som gjorde en strålande insats och blev 4:e dam i mål.

I morse så åkte vi in till Kalmar för att testsimma banan. Det kändes ganska bra och det var skönt att få känna på vattnet och se banan. Efter simningen så gick vi till mässan och registrerade oss och köpte lite grejer till oss och barnen,  "Kobjällror" och Ironman-tröjor

Nu är det snart dags att åka in till Kalmar igen för pre-racemöte.

Cykeltur längs Ölands västkust

Mäster-grillaren Micke!

Rödbetsjuice - prestationshöjare

Kusinerna på gården

Jenna går i mål

Lugnt vattnet inför simningen 

Shopping till barnen

Karin och momma badar

Tidiga morgnar, slem och 149 dagar kvar

Iselin är fortfarande tussig. Bättre idag och som det ser ut nu så är febern på väg bort, kors i taket! Hon fick febernedsättande av mig i går kväll och det borde gått ur kroppen så här dax så med lite flyt så blir det jobb och skola imorgon. Iselin har aldrig haft feber så här länge men nu verkar det som om hon är på bättringsvägen, idag tjatar hon över att hon vill leka med kompisar och det ser jag som ett gott tecken. Hon ska få hålla sig hemma i dag och det blir ingen skridskoskola i kväll men eftersom det är en kort dag i morgon (jag slutar 13) så hoppas jag att hon kan gå till skolan. Annars ska Oscar vara hemma och VABa. Vi har ett möte med banken inför lägenhetsköpet inbokat klockan 14 så det vore bra om han kunde jobba och gå och ta det mötet själv, så slipper jag och tjejerna åka in.

Igår när jag var hemma med båda barnen höll jag på att få ett" psykbryt".  Iselin sjuk, grät för minsta lilla (oftast den lilla terroristen som ställde till med något). Karin rev antingen ut absolut allt från kökslådor och skåp. Eller var som ett plåster på mig, ville bara bli buren och kramad på. Karin väger över 12 kg och att försöka att bära på henne samtidigt som man försöker att göra något annat (typ plocka upp allt hon rivit fram, eller försöka att tänka en tanke) gör det i stort sätt omöjligt, i alla fall för mig.  Ni kan ju tänker er känslan av att någon 12 kg tung med lite för långa naglar, slemmig och blöt av sali vill krypa in under ert skinn och stanna där. Precis så var det. Tänk att något så mysigt i bland kan vara så frustrerande.

Ställde jag ned Karin på golvet så storskrek hon, Iselin ropade från soffan att Karin skulle vara tyst och att det faktiskt var hon som var sjuk och henne jag skulle ta hand om. Att vara hemma med sjuka barn är ingen barnlek det ska gudarna veta. Stor eloge till alla som fixar det, själv blir jag helt galen. Man ska inte tro att man ska få något annat gjort och att inte ha ett diskberg på diskbänken, leksaker, mat och kladd överallt när respektive kommer hem ser jag som en omöjlighet. I alla fall nästan. Nå ja :) Oscar kom hem efter lunch och avlastade lite med Karin. Iselin somnade på soffan och därefter blev det lite lugnare.

Jag åkte in till stan efter middagen, veckohandlade, tränade och hade lite egen tid. Hade sedan tidigare en tid inbokad klockan 19.00 på ren och skär. Detta kan jag varmt rekommendera, dit kommer jag att gå fler gånger. Riktigt proffsig hudvård, härliga produkter och avkopplande miljö, lyx! Antagligen precis vad jag behövde efter gårdagens vab utmaningar.

När jag kom hem hade Oscar lagt sig tillsammans med Karin som fortfarande tjurade lite (antagligen förkyld och lite svårt att andas genom näsan när hon sov). Iselin låg i gästsängen, febrig och ville att någon skulle stryka henne med en våt handduk. Eftersom Karin helst ligger på mig och sover bytte jag och Oscar säng. Han fick lägga sig med Iselin i gästsängen och badda henne med fuktiga handdukar och jag fick lägga mig i vår säng med Karin på tvärs över mig. Typiskt liv för småbarnsföräldrar skulle jag tro.

Gårdagens träning blev för Oscar cykling till Fyrishov och simning. Han fick båda sina pass gjorda innan jobbet så han var nöjd med dagen. Jag cyklade korta intervaller cirka 50 minuter inne på trainen när Karin sov lunch och fick en kort CF wod på kvällen.  Eftersom de ännu inte publicerat veckans korta intervaller på CFE sidan hittade jag på egna. Jag körde 10 minuter uppvärmning och därefter 10 x 2min med 2 minuter vila. Cyklingen gick bra men jag kände fort att måndagens långa cykelintervaller och tisdagens löpning satt kvar i benen. Hade därför en misstanke om att CFE woden, innehållandes front squat,s skulle bli tung och det blev den. Målet var att på cirka 20 minuter bygga upp en tung 1:a, därefter vila ca 5 minuter innan dagens metcon; 4 varv av 1 minut amrap FS @ 75% 1 RM följt av 1 minut amrap ringrodd. Djupet vid de lättare FS gick riktigt bra. Jag kom upp till 50 kg och testade 55kg (pers) men tappade och ville då inte försöka igen eftersom jag kände att jag var sliten. Körde istället klart min metcon och strechade ordentligt.

Karin vaknade vid 4 men efter en flaska välling somnade hon äntligen om, denna gång liggandes över Oscar. Jag klev upp för att åka in och simma innan Oscar skulle åka till jobbet. Simningen gick sådär, det var helt fullt på Fyrishov. Tydligen har Uppsala simsällskap träningar torsdagsmorgon vilket innebär att de tar upp 3 hela banor. Jag fick därför trängas med en hel drös andra simmare i en bana. En av de andra simmarna sprattlar något helt galet när han simmar och på något sätt så får jag alltid kallsupar när vi möts i bassängen. Efter 800 meter ledsnade jag och klev upp. Nu blir det vila resten av dagen.

Idag är det 149 dagar kvar till Kalmar, helt galet att tänka på. Nu har halva tiden gått och mer än hälften av träningen borde vara avklarad. Kan man tänka så? inte vet jag men en sak vet jag att om allt går bra kommer jag att vara förjä***a nöjd om 150 dagar.