Långhelg i Tällberg

Vi är nu ute på en liten roadtrip och jag tänkte försöka att skriva några inlägg under de kommande dagarna på vad vi har gjort den senaste tiden. Första stoppet på resan var Tällberg och hade ett litet "triathlonläger" tillsammans med fam. Malmberg, Vickan & Erik samt Fredrik och Jenni. 

Många cyklar på plats!

Vi kom fram i onsdags eftermiddag och efter att vi inkvarterat oss i huset begav vi oss till  stranden för att trötta ut barnen samt testa simbanan inför Tällberg Triathlon. Simningen kändes bra men då barnen inte var på något vidare simhumör så begav vi oss snabbt hemåt efter att vi simmat klart.

Barnen busade

Martin hade rekat sommarrodel som en kul grej för torsdagen så vi åkte till Rättvik efter frukost. Barnen var lite spända på vad de skulle göra och jag försökte förklara att vi skulle åka kälke i en vattenrutchkana - de förstod inte riktigt. Vi körde två åk per barn och de tyckte att det var riktigt skoj, så även jag. Till nästa års triathlonläger i Tällberg kommer sommarrodel vara en av veckans deltävlingar...! På eftermiddagen anslöt Vickan, Erik, Fredrik och Jennie och nu blev det åter igen fokus på fredagens triathlontävling. Först cyklade jag, Erik, Jenny och Jennie den backiga cykelbanan sen passade några på att simma banan.

Linda och Karin i full fart

Jag och Iselin påväg upp....

På fredagen var det tävlingsdags och som förberedelse så åkte jag, Jenni och Martin ned till simbanan för ett sista simpass efter frukost. Sen åkte vi tillbaka och förberedde oss för tävlingen. Först ut var Iselin som gjorde triathlondebut i barnklassen. Hon, Linnea och David från IKFT körde tävlingen och tjejerna gjorde sällskap hela vägen. Bansträckningen var 100m simning, 5 km cykling och 1 km löpning för alla barn men då det kändes lite för långt för I så kortade vi ned cyklingen och löpningen något. Det var ganska blåsigt och en del vågor vilket gjorde simningen lite svår för barnen men Iselin simmade hela vägen alldeles själv. Tjejerna fick massor med beröm av speakern under tävlingen och hon var oerhört stolt och glad när hon kom i mål.

Efter Iselins målgång var det dags för mig att förbereda mig på race. Jag checkade in mina grejer, byte om och gjorde mig redo. Jag fick en bra position vid simstarten och kom iväg bra när signalen gick. Som vanligt så är det svårt att ha koll på hur man ligger till i vattnet och de stora vågorna gjorde det extra stökigt. Jag fokuserade på min egen simning och hittade ett ganska bra flyt trots att man slängdes hit-och-dit. Efter en ordentlig kallsup 50 m före vändpunkten så körde jag bröstsim fram till bojjen. Några av de kring mig körde på samma taktik. Efter vändningen fick jag upp ett bra flyt igen och vågorna hjälpte till in mot uppstigningen. Jag kom upp som nr 10:e ur vattnet på 12:39.

Växlingen gick ganska bra och jag började trampa uppför banans första långa stigning. Jag plockade direkt två placeringar och när jag nått toppen och började rulla ned mot Siljan igen försökte jag trycka på ordentligt. Jag plockade ytterligare en placering på väg mot första vändpunkten men det var ganska glest med cyklister. Efter vändningen fick vi ryggen i vinden och det kändes riktigt bra på väg tillbaka mot Tällberg där den andra stigningen väntade. Nu kände benen lite sega men jag plockade på framförvarande cyklist som nu var inom synhåll. När vi passerade krönet och började köra nedåt mot Laxnäs fastnade jag dock bakom en XC90 som skulle svänga och tappade det jag plockat uppför backen. Efter lite svordomar trampade jag på utför backen, runt andra vändpunkten och tillbaka mot Tällberg Camping.

Mitt vänster knä, som varit inflammerat sedan Amfibiemannen ömmade lite och jag funderade på att bryta för att spara det. Men när jag väl kom till växlingsområdet åkte skorna på och jag började springa. De ömmade men hämmade inte mig så mycket i löpningen. Jag sprang förbi cyklisten som jag jagat direkt men blev även omsprungen om en kille från Åland. Försökte hänga på men det gick inte. Nu försökte jag bara hålla en bra och jämn fart och hålla min placering.

Fick syn på Jenni Nilsson efter drygt 1 k och jagade sakta men säkert ikapp henne. Ungefär samtidigt som jag skulle springa om henne sprang Fredrik, från lag Mantra, om oss Jag hade en lite minitävling mot dem och visste på förhand att det skulle bli oerhört tufft att slå dem med tanke på Fredriks starka löpning och jag hade verkligen ingen chans att hänga på. Jag passerade dock Jennie och på det andra varvet fanns de massor av folk som var ute på sitt första varv att jaga.

Jag kom i mål som 8:a på 1:07:19. En förbättring från förra årets 12:e plats på 1:12 trots den nya, tuffare, cykelbanan och den vågiga simningen - kul!

Karin fick min medalj

På lördagen hade jag tänkt att springa Tällbergsfemman men valde att stå över pga knät. Nu hejjade vi istället på alla de andra grymma löparna i sällskapet. Linus sprang barnloppet, Jenni, Djärven, Martin och Erik sprang 5k, Freddan sprang 10k och Vickan halvmarathon. En heldag med hejjande som nästan är lika roligt som att tävla själv.

Erik

Erik & Djärven

Martin

Karin testade prispallen

Freddan i mål som ohotad 1:a

Vickan spurtade imål som 3:a

Efter tävlingarna åkte fam. Malmberg och Jenni tillbaka mot Uppsala medan vi andra fortsatte till Rättvik. Mer om det imorgon.

Godnatt!

Racerapport - Amfibiemannen

Så var Amfibiemannen och swim-run debuten avklarad. Vi hade en riktigt rolig dag i Roslagens skärgård och överlag gjorde vi ett bra lopp och sprang in som 25:e herrlag av 136 startande i gassande sol.

Färjan mot Lidö

Vi åkte tidigt från Uppsala för att hinna med den första färjan från Rävsnäs till Lidö. Martin hade med sig några reklam-flaggor som vi skulle sätta upp och det är alltid skönt att ha gott om tid på sig inför en tävling, framförallt när man saknar rutinen. Väl framme på Lidö placerade vi ut de flaggor vi hade med oss solen började redan kännas.  Efter att vi var klar med flaggorna och "checkat-in" hittade vi en skön plats i skuggan där vi satt och förberedde oss fram till informationsmötet. Bredvid oss satt ett rutinerat swim-run par och vi passade på att snabba upp lite tips och trix, bland annat att ha gels & bars innanför benen på vätdräkten för att lätt komma åt dem. 

Martin testade våra Skins-sleeves

Det stora samtalsämnet var förstås värmen och hur den skulle påverka alla. Det fanns 4 officiella vätskestationer utmed banan och vi beräknade att passera dessa ungefär va 50:e minut. Vi bestämde oss för att ta med en liten flaska var och fick tipset att stoppa dem innanför dräkten för att inte påverka simningen så mycket.

Redo för race, i svart och vitt!

Efter informationsmötet bytte vi om och gick bort mot starten. Vi placerades oss ganska långt fram i startfältet och kände oss redo för utmaningen. När starten gick var det ordentligt trångt de första biten men ganska snart drog fältet ut sig och vi hittade snabbt en bra rytm och plockade stadigt placeringar ned mot första simningen. Vi hade bestämt innan start att köra utan snöre då en av våra styrkor var att vi är oerhört jämna på både simning och löpning. Detta ställde dock högre krav på att vi lyckades hålla ihop under simningen. Planen var att jag skulle dra första simningen, 1.1 km, och att Martin skulle ligga på mina fötter. 

Det var mycket folk vid första simningen och vi kom snabbt ikapp de långsammaste mix och damlagen. Varför låter man 140 herrar starta 10 minuter bakom dessa och inte före för att slippa trängseln? Jag kände Martin på mina fötter i början av simningen och hittade själv att par bra fötter att "drafta" på. Ungefär mitt i simningen tappade dock Martin mina fötter utan att jag märkte det. Jag fortsatte att simma på och när jag klev upp på Idö så var Martin dock inte så långt efter. 

Efterföljande löpning flöt på bra och trots att vi körde med våtdräkten på kändes det bra i värmen. De efterföljande simningarna gick bättre och vi hade nu bra koll på varandra i vattnet. Mycket tack vare att det nu inte var lika trångt. Sista simningen till Arholma gick dock dåligt och armarna började kännas lite trötta. Nu väntade dock mycket löpning och vi drog ned dräkten till midjan för att få bättre ventilation. 

Efter vätskekontrollen på Arholma började mitt vänstra knä, som jag haft lite ont i sedan SM i Motala, göra lite ont och jag började oroa mig för den andra halvan. Löpningen avslutades med en snabb tur, utan guide, genom Arholma Batteri. Det var nu glest bland lagen och efterföljande simning var lite svår att navigera och Martin, som drog, stannade upp halvvägs och ropade uppgivet vart f**n vi skulle. Det kom dock två lag bakom oss som visste var det skulle vika in så vi hängde på.

När vi klev upp ur vattnet så gjorde knät ordentligt ont efter att det legat still i vattnet i 15 minuter. Nu väntade 5.5 km löpning och jag försökte bita ihop och inte sinka oss alltför mycket. Martin såg pigg ut och höll ett jämnt och bra tempo. Vi tog en varsin liquid för att få upp energinivåerna och sprang förbi några lag innan det var dags för simningen igen.

Simningen från Arholma gick riktigt bra och vi dryga ut avståndet till lagom bakom. Armar och axlar kändes pigga och efter en kort löpning var det dags för simning igen. Nu hade dock Martin en liten energi-dip och tappade fort mina fötter i vattnet. Vi lugnades oss lite och höll ihop laget i vattnet. Tiden och värmen började nu ta på våra krafter och på land var Martin starkare medan jag längtade till simning för att få vila knät.

När vi nåde vätskekontrollen på Krokholmen hittade vi en varsin snickers som fick oss båda på bättre humör. Var det Fredrik Swahn som lagt dem där? Med ny energi och målet inom räckhåll kämpade vi på och plockade ytterligare några placeringar innan den sista långa simningen. Jag tog täten mot Lidö och Martin låg precis på mina fötter hela simningen. Jag försökte bara hålla en bra riktning, kika lite bakåt och mata på. 7 armtag - titta framåt - 7 armtag titta efter Martin - 7 armtag - osv osv. Glasögonen började imma igen men de hade en blickade lampa vid uppstigningen som syntes trots detta. 

Nu väntade 2.5 km löpning och Martin hade vittring på laget framför oss och försökte öka farten. Jag sa direkt att det inte var att tänka på men när vi sakta med säkert plockade på dem så kunde jag koppla bort knät och öka farten för att göra ett ryck förbi och inte riskera att få dem i ryggen. De släppte oss direkt och vi höll nu farten hela vägen in i mål. Sluttiden blev 4:25 och jag begav mig direkt till sjukvårdstältet där de snabbt konstaterade att det var en överansträngning och behandlade med Voltaren och kylförband.

Glada, trötta och med lindat knä!

Martin lyckades se oberörd ut!

Efter en dusch och en kall öl la viss oss i skuggan och vilade i väntan på buffé och prisutdelning - trötta och nöjda med insatsen. Jag kan dock inte vara helt nöjd med tanke på knät, tror att vi kunnat springa ganska mycket fortade, framförallt på vägen tillbaka på Arholma och sista löpningen på Lidö. Löpningen var vår starkaste del och de kändes tråkigt att vi inte kunde få ut full kapacitet där. Swimrun var riktigt roligt och jag kommer definitivt att köra fler tävlingar framöver.

Tack för iår, vi ses kanske nästa år!

Slutligen vill jag tacka arrangören för ett toppentävling, Skins, C2 Vertical Safety och Buff för utrusning och Martin för ett bra partnerskap.

Här är arrangörens film från tävlingen

Racerapport Vättern Triathlon

Så var ett av årets stora mål avklarat och jag lyckades med målsättningen att knipa en av de 18 platser som skulle delas ut i min åldersklass inför nästa års VM.

Under hela veckan har jag studerat väderprognosen och jag förstod att det skulle bli en ritkigt blöt och kall dag. Så när vi lämnade Uppsala i fredags hade jag packat massor med extra kläder för att ha mycket att välja på, framförallt under cyklingen. Vi var fyra stycket från IK Fyris Triathlon som bodde tillsammans på Varamons Vandrarhem och större delen av kvällen gick åt till att diskutera klädval. Under kvällen pre-race möte så var prognosen en nedkortad simning på grund av det dåliga vädret, något som jag inte hade något mot.

Vi var på plats i god tid vid växlingsområdet och jag packade snabbt upp mina planerade kläder i min låda (Vi i seniorklass hade platslådor, alla andra hade påsar). Under tiden fram till start så gick jag fram och tillbaka i området, pratade men några andra som skulle köra och kikade lite i "elitens" lådor. Där låg bara cykelskor, löparskor, en keps och kanske armvärmare. Min låda var propfull men underställ, mössa, vantar m.m. De flesta jag pratade med skulle köra med armvärmare och kanske väst. Min plan var underställ och cykeljacka - dåligt för aerodynamiken men bra för kroppstemperaturen. Jag funderade länge på om jag skulle köra barbent, tight eller benvärmare och bestämde mig strax innan start att köra mina Skins kompressionstights och ta på dem under våtdräkten.

Glada Fyris-triathleter innan start!

Då simningen blev nedkortad till 3000 m så sköt de på starten med 15 minuter så klockan var strax efter 09 då jag hoppade ned i Vättern. Det var faktiskt lite varmare än jag tänkt mig men jag blev ordentligt irriterad när de annonserade att starten blev 5 min sen på grund av att folk inte hoppat ned i vattnet - det är ju inte jätteskönt att ligga och vänta massa extra tid i vattnet innan start.

Jag kom iväg bra när starten gick och det kändes riktigt bra upp vändningen på första varvet. Jag hittade ett par fötter som jag försökte hänga på påväg tillbaka men då han simmade väldig sick-sack blev det inge vidare hjälp. Andra varvet fungerade bättre och efter 53:48 klev jag upp ur vattnet. som 34 i seniorklassen. Simningen känns mycket bättre än förra året men det finns fortfarande mycket att jobba på.

T1

Växlingen flöt på riktigt bra och trots att jag tog på mig massor med kläder (mest av alla i seniorklassen enligt pappa som stod och hejjade på vid växlingsområdet) plockade jag 6 placeringar. Cyklingen började men en ordentlig uppförbacke och sen ganska platt cykling mot vändpunkten. Jag fick på mig mina nyainköpta HUUB neoprenvantar under de första kilometerna och sen var det bara att börja trampa. Det gick dock trögt i motvinden och det var många som passerade mig under det första varvet. När jag gick ut på det andra varvet och möttes av spöregn och motvind sjönk motivationen till nära noll och tankarna på att bryta växte allt starkare. Men jag tjurade på trots att det gick under 30 i snitt och vid andra vändningen, då halva cyklingen var gjord och det blev medvind kändes det bättre igen. Jag försökte äta och drick kontinuerligt och sista varvet flöt på riktigt bra och efter like extrakrokar in i Motala kom jag till växlingen efter 3:41:14 på cykeln. Ett snitt på 32.5 km/h är det sämsta någonsin på en Tri-tävling för mig men förutsättningarna var inte de bästa. Jag tappade 4 placeringar i seniorklassen under cyklingen och gick ut som 38 på löpningen. Jag är dock nöjd att jag valde lite extra kläder så jag höll mig lagom varm under cyklingen. Vantarna fungerade kanon och de långa skins-tightsen höll benen varma och under ett skönt tryck!

T2

Benen kändes ganska pigga och löpningen rullade på fint till en början. Jag försökte hitta en bra fart och delade upp löpningen i delar, både i hela och halva varv och när jag skulle ta en gel. Det flöt på bra och första milen gick på drygt 45 min och jag hade redan plockat en del placeringar.

På väg mot första varvningen

High-five familjen!

Familjen stod och hejjade på vid varvningen och det gav lite extra kraft i början på andra varvet. Farten fortsatte att ligga mellan 4:30 och 4:45 men benen började bli allt tröttare. Jag fortsatte dock att plocka placeringar och det hjälpte till att hålla uppe motivationen. Andra varvet gick på 47 minuter och det var riktigt skönt att vänta runt innan i Motala och ge sig ut på sista varvet.

Ut på det sista varvet

 Nu var det bara 1 gel och två 5 km-block kvar till mål. Det sista varvet gick på ca 48 minuter och efter 30 km på 2:24:03 gick jag glad i mål precis före tredje dam. Ola, som jobbar på STF, vinkade snällt åt mig att hålla mig åt sidan så han kunde fotografera medaljösen - tack för det!

Efter målgång klädde jag på mig, packade ihop mina grejer och gick till race office för att kolla om min placering räckte till en VM-biljett. Jag blev 31 i seniorklassen som i sin tur var uppdelade i tre åldersklasser in för nästa års VM, 20-24, 25-29, 30-34. Jag kom på en 14 plats i min mastersgrupp så jag kunde kvittera ut min VM-biljett mot en del av startavgiften!

Jag är riktigt nöjd med tävlingen och att jag lyckades med målsättningen att nå VM. De senaste månaderna har det varit väldigt mycket och svårt att hitta tid för träningen. Jag kände framförallt att jag saknade en del cyklingen och benen samt att se senaste månadens löpfrånvaro på grund av vad-bekymmer och cykelolycka gjorde att det inte riktigt fanns någon riktigt tryck under löpningen. För den som gillar split-tider så hittar ni alla dem här: http://maloo.se/NeptronTimingSPA/#/vatterntriathlon2014/53

Nu väntar vila, semester och närmat i tävlingskalender är Amfibiemannen. Jag har redan börjat börjar fundera på träningen inför nästa års VM och till en början ska jag fokusera på bättre rörlighet ock styrka - det behövs.

St Jude Medical Ronden

Jag har inte cyklat landsvägscykel sedan jag byte min Canyon mot en tempocykel för två år sedan. Idag var det dock dags för ett landsvägslopp igen, St Jude Medical Ronden. Jag hängde på Erik, Vickan, Alex och Karin som skulle köra och fick låna en cykel av Mantra Sport. Stort tack för det, man kan alltid vända sig till dem när man behöver cykelhjälp. Jag satte på Lindas Fast Forward-hjul och den rullade på riktigt fint!

Jag cyklade ut till Bälinge där starten gick för att känna lite på cykeln och mötte upp de andra där. Eneli, från IK Fyris Tri, hade bestämt att hänga med oss och det var även en del kollegor till Victoria som skulle köra. När starten gick upptäckte jag direkt att jag inte fick fast min högre kloss i pedalen ordentligt. Det funkade hyfsat så långe man inte körde hela rundtramp utan bara pressade. Jag ville inte stanna utan körde vidare och vi blev snabbt en ganska stor klunga men det fungerade inget vidare med klungkörningen. Vi gjorde ett kort stopp efter drygt 2 mil och jag passade på att kolla vad problemet med klossen var. Det visade att den gått sönder, troligen när vi gick omkring innan start. Det var dock inget att göra något åt utan bara försökte cykla på så gott det gick.

Trasig kloss!

Efter stoppet blev vi en mindre klunga och det fungerade nu riktigt fint att köra. Vickans kollega Jocke, en erfaren cyklist, agerade "klungchef" och såg till att vi fördelade ut oss jämt och att vi fick ett bra flyt. Efter 8 mil började dock folk tröttna och vi bestämde då att vi som kände oss lite piggare skulle gå upp och dra medan övriga låg på rulle. Resterande del av loppet så var vi 3 st som drog, jag och Alex växlade och Jocke körde hela tiden. Vi försökte öka farten när tillfälle gavs och i medvinden körde vi på rätt hårt. Cykelsnittet i mål blev 30.2 km/h vilket var ungefär vad vi siktade på.

Karin Engen höll uppe stämningen i klungan!

Cykel-selfie!

Det var riktigt kul att köra landsväg och klunga. Har funderar ganska länge på att köpa en landsvägscykel som komplement till tempo-hojen. Får se om det blir en investering framöver. Men under de kommande veckorna kommer jag behöva jobba lite på tempocyklingen inför SM.

Väsby Duathlon

Så var säsongspremiären avklarad! Men det kändes inte särskilt lockande att köra duathlon när man vaknade igår morse. Det låg en dm nysnö på vår gård och var kring 0 grader varmt. Att jag kände mig rosslig och hostat hela natten gjorde det inte bättre. Men vi packade ihop hela familjen i bilen och begav oss till Väsby strax efter frukost. Min start var inte förrän 13 men barntävlingen startade kl 11 och vi ville vara där i god tid inför för att visa Iselin lite av banan och hinna förklara hur det fungerar. Barnsträckan var 1km - 5 km - 1 km (löp - cykel - löp) men vi bestämde att Iselin skulle korta ned cyklingen till 2.5 km istället. Det blåste ordentligt och med tanke på hur jobbigt det kan vara att cykla i motvind samt att det var hennes första duathlon så ville vi att hon skulle ha en bra minnesbild av tävlingen. 

Det var en stor åldersspridning bland barnen och Iselin och hennes klubbkompis Linnea var bland de yngsta. De kämpade på riktigt bra och var väldigt glada när de kom i mål efter drygt 25 minuter. 

Full fart på första löpsträckan

Cyklingen gick galant, trots vinden

Efter barntävlingen så var det då min tur. Det var lite extra prestige på spel då denna tävling även var IK Fyris Triathlons klubbmästerskap i Duathlon. Jag har missade många av de tidigare KM-tävlingarna och hoppades på en framskjuten placering. När starten gick så satte några herrar en väldans fart men jag försökte att inte stressa upp mig och sprang ganska kontrollerat. Min klubbkamrat Peter S sprang om mig efter en stund och jag tid då rygg på honom och fick en ganska behaglig resa till växlingen. Kände inte att det var någon vits att springa förbi Peter då han är oerhört stark på cykel så jag skulle nog inte tjäna något på det. Jag har inte några exakta splittider med en "schablonväxling" på 1:00 så 16:30 på 4.6 km vilket jag är nöjd med. 

Cyklingen började sen med 10 km i stark motvind. Jag försökte trampa på utan att stumna men hade svårt att få upp farten. Jag blev ganska snabbt om-cyklad av Johan S och Pablo, ytterligare två klubbkamrater som är starka på cykeln. Jag hoppade på att inte tappa alltför mycket för att kunna plocka in på sista löpningen men de drog ifrån mig sakta men säkert. 

Det var riktigt skönt att nå vändningen och få medvind, nu gick det fortare. Blev dock om-cyklad av ytterligare två men då de hade både disk-hjul och vindstrut så är det ok, det sitter ju i utrustningen. Sluttiden på cykeln blev 33:50 vilket jag är nöjd med med tanke på vinden.

Jag tryckte på ordentligt i början av sista löpningen och plockade direkt två placeringar. Avståndet till nästa löpare och mina klubbkamrater var dock för långt så jag slog av på takten och sprang in på 1:03:48, 9:35 på sista löpningen.

Det blev en riktigt fin dag i Väsby och vi var ett glatt gäng från Ik Fyris Triathlon som var med. Tjejerna hejjade på så mycket de kunde och Arne skötte sig exemplariskt. 

Imorgon väntar en heldag med föreläsningar i Stockholm och på söndag ska jag köra St Jude Medical -Ronden med några goda vänner.

Vasaloppet, Racerapport

Efter en vinter med usla skidförhållanden så var det äntligen dags att avsluta skidsäsongen med Vasaloppet i söndags. Vi åkte upp till Sälen redan i fredags för att hinna göra i ordning allt inför loppet på plats på lördagen. Nummerlappsuthämtning, skidinlämning, transport av bil till Mora m.m. tog hela dagen och först lagom till Melodifestivalen kunde vi sätta oss i soffan och fokusera på loppet.

Alarmet ringde 0400 och efter en vanlig frukost så rullade vi ned mot Sälen 0500 för att ta bussen till starten. Vår plan var att ta bussen från Sälen centrum till starten för att sitta stå i bilköer då vägen från Sälen mot starten skulle vara avstängd. Nu var det inte riktigt så utan vi hamnade i en ordentligt bilkö sittandes i bussen och man irritationen i bussen steg allteftersom. Några valde att kliva av bussen och gå till starten istället.
Vi var framme vid startgärdet kring 06 och det var ganska gott om plats i startfållan. Vi hade diskuterat var i fållan man borde stå med tanke på att alla spår smalnade av till 12 st längst upp till vänster efter några hundra meter. Vi anade att det kanske skulle gå fortast längst till höger då alla skulle stå till vänster men jag valde ändå att stå lite mer till vänster i startfållan, vilket skulle visa sig vara fel.

Under natten hade det snöat ganska mycket och det låg blöt nysnö i spåren. Just blöt nysnö kan vara en mardröm om man har klister på skidorna och i samråd med Andreas, som vallat mina skidor, så täckte jag klistret med lite VR45. Jag har aldrig täckt klister med valla förut och var riktigt orolig att jag skulle förstöra hela vallningen men det gick ganska bra. När vallningen var klar och skidorna stod i fållan så var det bara att förbereda sig på starten.

Startfållan

0800 gick starten men jag hann inte åka långt förrän det tog tvärstopp. Vi som valt att stå till vänster stod still medan de som chansat och ställt sig till höger kom farandes i full fart förbi oss. Det var dock inte något att stressa upp sig på utan bara försöka ta sig framåt och hålla ordning på stavarna i trängseln. Det flöt på ganska bra uppför första backen men jag märkte omgående att jag inte hade något vidare fäste. När vi väl kom upp på toppen så sträckte hela fältet ut sig på två led. Det var väldigt svårt att kör om och hitta en eget tempo då det gick väldigt trögt de andra spåren. Stakningen kändes riktigt bra och jag hade fint glid under skidorna.

Jag kände mig riktigt stark på den lättåkta delen från Smågan till Mångsbodarna och vidare mot Risberg. Jag hade riktigt bra glid och kunde hålla en bra fart utan att ta i för mycket. I backarna upp till Risberg så fick jag ta till en något okonventionell och riskabel metod för att kunna behålla farten uppåt. Jag hade inte tillräckligt fäste för att kunna diagonala i spåret utan fick istället kliva ut bredvid spåret för att få fäste. Det byggde dock snabbt under skidorna så efter några steg bredvid spåret så klev jag åter igen ned i spåret och kunde nu diagonala en stund. 

Efter Risberg började jag få ont av remmarna på staven och försökte lossa lite på remmen för att minsta smärtan, vilket funkade. Jag höll mig till min "kostplan" och åt en halv bar efter varje kontroll och energinivån kändes bra. Väl framme i Evertsberg så stannade jag till och vallade om skidorna för att få lite bättre fäste. Jag började nu känna mig lite trött och skidorna började gå lite trögare i spåren som blev allt sämre och bitvis var det bara sorbé att åka i.  Jag förstod att det inte skulle bli någon tid under 5:00 som jag hoppats på men var ganska säker på att det skulle räcka till en medalj.

När jag passerade Oxberg så började jag känna mig ordentligt trött i mage och ländrygg och fick kunde i ligga på lika hårt i stakningen. Jag började nu diagonala lite mer när det var lite uppför för att använda benen lite mer och vila bålen. När jag kom till Hökberg så såg jag på storbild-TVn att eliten var på väg in mot målet och då förstod jag att en medalj inte var några problem. Jag jobbade nu för att klara min tid från ÖS 2012, 5:33 och hade ganska gott om tid på mig att åka de sista 19 km.

Nu kikade jag så långt jag bara kunde efter nästa kilometerskylt och försökte tänka staktekniken. Jag tappade några placeringar under den sista milen och den sista kilometern kändes som en evighet. Tillslut kom jag in på upploppet och gled in över mållinjen på 5:21:25 som 1083:a

Trots att det inte blev någon tid under 5:00 så är jag riktigt nöjd med mitt lopp och tidigare år så har en tid drygt en timme sämre än eliten räckt till sub 5. Får se om det blir några fler Vasalopp. Just nu känns det inte som det men man om det blir en riktigt bra vinter så kanske det känns roligare.

Efter målgång blev jag sittandes i duschen med en öl och en påse chips i drygt två timma. Mina kamrater Erik och Henrik ramlade in med en medalj kring halsen efter en stund - riktigt skoj!

Nu får tempohojen komma fram i rampljuset medan skidorna hamnar längst in i förrådet.

Trampa Watt:en

Efter några härliga dagar i Bruksvallarna så är vi nu tillbaka i Uppsala och laddar upp för några hetsiga veckor. Vi avslutade fjällvistelsen men ett besök i våffelstugan på Kariknallen. Mormor och morfar åkte vessla tillsammans med barnen medan jag och Linda åkte skidor upp. Det är inte särskilt långt upp men en hel del höjdmeter att jobba med. Jag körde två intervaller upp. Det första på drygt 15 minuter tills jag kom ikapp Linda på ett lite flackare parti. Efter 10 minuter mysåkning med henne tryckte jag på uppför den sista backen - kändes som hjärtat höll på att hoppa ur led. Ett riktigt bra pass med tanke på starten i VL nästa helg där det säkert kommer bli åka av uppför första backen.

Karin testade skidorna, hon tyckte det var sådär

Full fart nedför fjället (Jag, momma och Iselin)

Idag har jag varit hemma med Karin och grejat lite inför köksrenoveringen medan Linda har varit på IKFT-spinning. Dagen avslutades med DM/KM i testcykel. Jag hade inte tänkt att vara med i tävlingen men bestämde mig i veckan att det kunde vara skoj att testa trampa lite testcykel och få lite koll på cykelformen. Våra cyklar har stått i vardagsrummet hela vintern men det har mest samlat damm. Jag har kört två pass sedan Kalmar och ett spinningpass så var min cykelform är har jag ingen aning om.

Under uppvärmningen försökte jag få lite koll på hur cykeln funkade och hitta ett bra startläge. Jag anade att jag borde klara av att ligga på 300W i snitt vilket kändes bra under uppvärmning. Jag låg ganska högt i kadens men hjärtat är starkare än benen. Det kändes bra och kontrollerat från början och efter halva "loppet" så kände jag mig fortfarande pigg i benen. Försökte öka lite men vågade inte lägga på mer vikt för att riskera att stumna. Efter 16 min la jag på 0.2 kg till för att få ut lite mer effekt och försökte öka kadensen.

Foto: Jennie Malmberg

Slutade på 330W i snitt vilket jag är nöjd med men har inget att jämföra med. Ska bli spännande att se hur det känns när man kommer ut på "svarta faran" i vår. I tävlingen så beräknas W/kg kroppsvikt så där lär jag inte få någon vidare placering då jag är ganska "tung" i förhållande till hard-core cyklisterna/triathleterna som var med.

Racerapport Jämtkraft SkiMarathon

Orutinerad som man är i skidsammanhang så kom jag till skidstadion i väldigt god tid, nästan 2 timmar före start. Det var glest med folk men några var i full gång i vallaboden och några testade skidor i backen från stadion. Jag satte på mig skidorna och körde en liten testrunda. Det var lite dåligt med fästet så jag la på lite extra lila (V45) för att få lite bättre fäste. Det var egentligen klockrent "blå-före" men då det är så lite snö är det väldigt isigt. Jag testade igen och det kändes lite bättre men jag tycker det är svårt att säga vad som är bra eller dåligt. Jag bestämde mig för att det fick vara nog med vallning och la ut skidorna vid starten efter att jag hämtat nummerlappen.

Skidtest

Jag stod ganska bra till i starten men hängde inte med de första leden ut från stadion. Lyckades undvika en vurpa precis och det kändes ganska bra uppför första backen jag kom snabbt in i en bra klunga. Jag kände mig stark uppför men fick jobba för att hänga med min grupp på de flackare partierna. Efter ett varv på elljusspåret vid stadion åkte vi vidare på en längre runda och det flöt på riktigt bra. När vi vände längst bort så började jag dock tappa min lilla klunga och hamnade själv. Fortsatte dock att ligga på och när det kändes bra när jag varade på stadion. Andra varvet flöt även det på bra och jag började komma i kapp några av de som var i den klunga jag släppte. Uppför de sista backarna kändes det riktigt bra och jag kunde diagonala hela tiden och hålla ett bra tempo.

Pappa filmade & fotade lite, här 8 km kvar

Nöjd och trött efter målgång

Jag försökte öka lite sista 3 km för att komma in under 2:20 men stakade in på 2:20:19, 22:33 efter segraren. Jag är riktigt nöjd med tiden och hoppas att det ska räcka för startled 3. Det blir en spännande väntan fram tills seedningstiderna från loppet kommer. Jag har kikat lite på de tidigare seedningslopp som gått i år och då har en tid kring 24 min efter segraren räckt till startled 2, vilket skulle vara helt fantastiskt. Jag är riktigt nöjd om jag hamnar i startled 3.

Här hittar ni lite data från loppet:
https://www.polarpersonaltrainer.com/shared/exercise.ftl?shareTag=bc279f74ff94ff850b90151253168ea5

Efter bion så har jag och Karin varit på bio och sett Bamse. Det var biopremiär för Karin och det gick ganska bra. Hon började tjura lite på slutet men det var ingen fara.

 Imorgon blir det först lite bad och sim på Storsjöbadet innan vi åker hem till Uppsala igen.